29 November

Efter att ha jobbat en hel helg natt känns det fantastiskt att komma om hem och sova en stund och se fram emot några lediga dagar.
Det är alltid så spännande att öppna dörren och se vad man möts av.
1. Det är alltid två fantastiskt glada hundar som möter mig ( det vet jag)
2. Hur det ser ut bakom hundarna är mer spännande.
3. Uppfinningsrikedommen är helt underbar hos en Newfoundlandsvalp.
Dagen till ära hade hon tänkt möta matte nytvättad och väldoftande. På något sätt hade hon tagit sig ut i badrummet och hittat en flaska duschtvål, burit ut den i hallen och gjort om flaskan till en sil. Nuffevalptänder lämpar sig speciellt bra för detta ändamål. Kork är onödigt på flaskor (den ska ju i alla fall öppnas helatiden) så den hade avlägsnats. Hittades dock i en annan skepnad en bit i från.
Så klok (?????) var dock min lilla valp att hon inte hade klunkat i sig tvålen, inga mängder i alla fall.
Mattes hemkomst på morgonen är lika med mat och promenad så tankarna på flaskan försvann snabbt. Det är en av Madickens fantastiska egenskaper att hon glömmer fort. Hon är jätte duktig på att förstå innebörden i ordet "Nej" och hon är jätte duktig på att göra samma sak ca tre minuter senare. Tålamod, tålamod.
Efter promenad i -10 grader och snö med massor av bus och upplevelser på vägen är min lilla älskling trött och somnar direkt när vi kommit in.
Bingo! tänker matte och kryper ner i sängen för att sova efter en natts arbete.
Lillhusse Casper är denna dag hemma från skolan och rastar valpen och matte får sova tills klockan är 13.15. Lyxigt!!!



När matte däremot vaknar är det något som inte stämmer. En odör som inte brukar infinna sig sprider sig genom huset. Valpen har fått diarré!!!!!!!
Tvål är, som vi alla vet, lösande och även på valpar har det den effekten. Valpen var dock helt oberörd och studsade som vanligt runt benen på matte i glädje att hon ÄNTLIGEN hade vaknat. Efter att ha fått lite mat var det dags för en sväng ut i kylan. Madicken var lyckligare än få. När kopplet tas fram betyder det nämligen att promenaden förflyttas från trädgården till outforskad mark och för en liten valp är det himmelriket. Lika glad som vanligt studsar hon iväg bredvid den evigt sansade Nike. Dock visar det sig att tvålen verkan på avföringen ej slutat och även under promenaden kommer det diarré. Sjuksköterskan i mig ställer genast en omvårdnasddiagnos.
Cirkulation - u.a.
Respiration - ångande utandning relaterat till 10 minusgrader.
Nutrision - Tvål i okänd mängd relaterat till öppen toadörr. Utförda åtgärder- långt samtal med barnen om vikten av stängda dörrar och grindar vid innehav av busig Newfoundlandsvalp. Ordination av Skonkost i form av ris till kvällen.
Akivitet - Mycket hög!!!! Har en hoppande gång och utfällda tänder som oftast sitter fast i Nikes halkrage ( eller fd halskrage)
Allmäntillstånd - Utmärkt.

Efter denna promenad tänker man att den lilla valpen ska var trött.... men inte då. Väl hemma får hon ett sådant aktivitetsryck som aldrig skådatas ( vem sa att Newfoundland var lugna hundar?) Hon hoppar, studsar och biter i allt hon kommer åt. Detta för direkt tankarna till.... INTOX (förgiftning)!!!!!! Kan man få tvålförgiftning?????? Och vad finns det för antidoter i så fall???? Som sjuksköterska vet man ju vad det är för antidot till ex Morfin  och andra sederande preparat.... men tvål. Är det som Jin och Jang. Om tvål är ena sidan är ju smuts andra..... Nej jag tror helt enkelt att vi får rida ut detta anfall. Men en sak är säker, tillsammans med, skor, väskor och andra bitvänliga saker kommer i fortsättningen också tvål och schampo förflyttas utom bithåll för min lilla fantastiska Madick.





26 November

Igår var det dags för det årliga och mycket traditionella Lussekattsbaket. Efter att ha handlat in alla ingredienser och burit hem dem var det dags att planera.
Madicken har nämligen väldigt lite tålamod så det gällde att se till att hon skulle var så trött att hon sov sig igenom baket. Jag misslyckades totalt eftersom hon märkte att jag höll på med mycket roliga sker i köket. När matte börjar skramla med saker i köket kan det betyda mat. Mat är det bästa vår lilla valp vet och något hon inte vill missa. När det vankas mat förvandlas den lilla runda Newfoundlandsvalpen till en fullfjädrad Foxterrier. Hon studsar. Som en lite brun boll studsar hon efter mig från köket till hallen där hundarna har sin matplats. Boing boing.
Då den lilla valpen inte var med på noterna så fick baket vänta tills resten av famljen var hemma. Conrad och Johan kom först och då satte vi igång med degen.
Varje år "byter" jag kakor med en kompis som bakar kakor åt mig så bakar jag lussebullar åt henne. Därför gjorde jag en dubbel sats deg. Oj vad deg det blev. Conrad och jag stte igång att rulla katter för fullt. Valpen satt hela tiden och kollade vad vi hade för oss. Valpar vet ju inte att saffran är jättefarligt för dem så hon hoppades att matte skulle tappa något. Än en gång har jag sett fördelarna med de nya grindarna.
När vi var färdiga låg det 110 gyllenbruna och mycket väldoftande lussekatter på bordet.




PÅ morgonen hade vi bestämt att gå en promenad med Anna och hennes hundar, Cindy och lilla Rut. Det för att Madicken ska förstå att de inte är faliga (trots att de är mycket små). I början var hon mycket avvaktande men snart kom hon på att de inta var farliga utan faktiskt roliga!! Lilla Rut till och med försvinna snön, ett trick som Madicken inte klarade av men gjorde vad hon kunde. Rut kan nästan gå under magen på Madicken så hon har mer förutsättningarna för sig att gömma sig än Madicken. Dessutom var hon snabb som få. Vår lilla valp försökte hänga med men stora, tunga newfoundlandshundar är inga löpare. Däremot är de bra på att knuffas vilket Madicken gjorde när hon kom åt. Rut kom snart på att denna stora valp inte är speciellt tuff så om hon blev för mosad skällde hon bara till för då backade det bruna trollet direkt. Hundar som skäller =farligt!!!!!!



Vintervädret är helt fantastiskt vackert. Snön ligger helt vit och orörd över fälten. Grenarna hänger tungt ner och gör en tunnel av gnistrande........ tills mina hundar kommer. Då är snön helt plötsligt upptrampad och när de rasar genom skogen faller snön ner från träden.
Som tur är så snöar det fortfarande, fyra dagar har det hållit på, så snart är allt lika vackert och orört igen.




23 November

Snöoväder
Snön vräker ner och det blåser kallt. När jag körde hem från jobbet i morse var det moddigt och halt på vägen. Trafiken gick sakta och bilar stod still längs med vägen. Jag kom hem och klädde mig i varma byxor, jacka, vantar och mössa. Luvan upp och begav mig ut på den vanliga morgonpromenaden.


Ja det är nog något allvarligt fel på mig för jag Älskar det här. Jag fullkommligt älskar väder och än en gång har jag kommit på att Newfoundland är världens bästa hundras.
På vår promenad möter jag andra hundägare med diverse små raser. Hundarna strävar hemåt, skyndar sig att uträtta sina behov till mattarnas och hussarnas stora glädje. Mina luffsar är helt oberörda av vädret utan ser mer ut som " I Love This".
Ja, svansarna går och buset lyser i deras ögon. Så fort vi är ute ur samhället släpper jag dem på fältet och leken är i gång. de hoppar, rullar sig och jagar varandra i snön och deras matte njuter av lycka att ha två så härliga hundar.




Vi pulsar oss fram genom snön utan att hundarna ser de minsta berörda ut. Madicken har helt plötsligt förvandlats från en brun nuffe till en vit björn med bruna inslag. Undra vad dommarna skulle säga om den färgkombinationen. Gult band skulle jag tro!!!!!

Väl hemma fortsätter leken på tomten en stund och sedan är det dags för den nattarbetande matten att hoppas på att valpen oxå är trött. BINGO!!!! Hon rasar ihop i hallen och verkar inte det minsta sugen på att fortsätta leken innomhus. Det är nämligen så med Madicken att man aldrig riktigt vet vad hon vill och inte vill göra. Att matte jobbar natt och behöver sova på dagarna är inte det som hon gillar mest med att bo hos oss. Nej, hon tittar på mig med sina fantastiska ögon och gör något Nike aldrig har gjort........ hon låter. Ja hon låter som ... ja jag vet inte hur jag ska förklara det men det är inte gnäll utan hon talar ljudligt och att "Glöm det Matte. I det här huset sover vi på natten."
Kl 11 var det dags igen. Hon kommer förbi min säng och drar i täcket som att "Kom igen!! Du vet snön kan försvinna!" Trött som få masar jag mig ur sängen, hoppar i vinterkläder med pyjamas under och ut på tomten. Nike är överlycklig att valpen lyckades väcka mig för hon tycker att det är det tråkigaste som finns när jag sover. Hon skulle aldrig i sin väluppfostrade värld drömma om att ens försöka väcka mig.
Ut på tomten och upptäcker att spåren hundarna gjorde på morgonen är helt borta. Fram med snöskyffeln Igen medans hundarna rasar på tomten.



Favoritleken är ju alltid att brottas och jag varandra men även "vem-kan-hitta- lövet-eller pinnen-under-snös" är en rolig lek. Den går ut på att man användre nosen som en plog och spinger tills man stöter på något. Den som först hittar något vinner. Då kommer nästa lek! "Vem-kan-på-kortas-möjliga-tid-förvandla-det-man-hittat-till-flis-utan-att-den-andre-får-tag-i-det"! Ja detta är två nya lekar som de hittat på.
Vilt går det till i allafall.





22 November

Så var det måndag igen. Helgen har varit lugn och skön. Efter en mycket trevlig klinikfest i fredags har helgen varit lugn.
I lördags bar det som sagt i väg till IKEA för att köpa grindar. Mycket bra inköp tycker vi. I Söndags var det fruktansvärt slaskigt ute och hundarna förpassades till hallen.

Madicken är inte så nöjd att behöva sitta i hallen. Funderar fortfarande på hur hon ska ta sig över.

Hon finner sig efter en stund men ligger gärna utanför så hon ser vad vi har för oss på andra sidan.


Söndagen bjöd också på teater. Conrad hade uppvisning med sin teater. Mamman fick inte vara med eftersom vi inte kunde lämna den lilla valpen själv men pappa var med. Conrad älskar och lever för teatern. Ha brås på sin far i rakt nedtigande led. Pappa Micke spelar ju också teater och har också hjärtat där.
I alla fall så var han spänd av förväntan och förberädde sig minutiöst på morgonen. Teaterföreställningen handlade om föräldralösa barn som skulle säljas på auktion. -"Fy vad otäckt !!!", försökte jag men Conrad lugnade mig genom att säja - "Det är bara teater, mamma!! Det är inte så farligt".
En mycket nöjd och trött liten pojke kom hem.



Helgerna är alltid fulla av aktiviteter i den här famljen men på ett trevligt sätt. Det är skönt att kunna göra saker som man inte hinner i veckorna tillsammans med familjen. En lugn och skön helg bäddar för en mycket bra vecka.
Eftersom jag jobbar inom vården jobbar jag ibland på helgerna och då uppskattar man helgerna mernär man väl får vara tillsammans med sin familj.

När vi vaknade på måndagen hade det snöat och hundarna älskar snö. Deras matte också. Som jag skrev i ett tidigare inlägg innebär det att det blir rent hemma. Inget grus eller slask.
Det är så fantastiskt att de hur Madicken upplever allt nytt som hon är med om. Hon är i normala mått en stor valp, inte bara rasmässigt utan också bland andra hundar. Därför är det så roligt att se när hon ska visa sig undergiven till vår granne, lilla Rut, som är en korsning mellan Chiuauah (tror det stavas så) och Pappilon (ytterligare en gissad stavning). Rut är ca 6 mån och stor som Madickens huvud men tuff som få. Det som är värst med Rut enl Madicken är att hon skäller. Nuffar skäller inte så mycket så hon är inte van vid det och när Nuffarna skäller gör de det med ett lågt och dovt skall. Rut skäller som en mezzosopran. Högt och ljudligt. Detta tycke Madicken är en av de mindre bra sakerna med en liten hund. Madicken sätter sig vid mattes ben och tycker att det är mycket läskigt. Hon ser ut som hon vill säga - "Tyst och lek! Det är så vi STORA hundar brukar göra när vi träffas" Sedan tittar hon på mig och ser ut att säga - "Så matte! Nu har vi testat liten hund. Inget jag föredrar: Kan vi gå vidare till nästa utmaning nu?"


20 November

När man har en Nuffe valp så försvinner det saker.... framförallt från skohyllan. Även soffans så kallade prynadskuddar brukar hamna på de mest konstiga ställen. När jag kom hem från jobbet i torsdags hade "Någon" läst Hundsport frenetriskt...... över hela hallen. Hundsport hade förvandlats till konfetti som låg spritt i hallen och ovanpå låg en mycket lycklig liten valp med en annons om hundburar i munnen. (Passande).
Detta gjorde att kosan styrde till IKEA och avdelningen för grindar till dörrar. Jo för den lilla bruna har fastnat i våra hjärta och även om både hundsport, skor och kuddar går att ersätta så gör inte hon det. Hon är den mest fantastiska, gulliga, busiga, söta, jobbiga (ja faktiskt ibland...) lilla hund man kan tänka sig.



Nu är grindarna på plats och den lilla bruna kärleken sitter snällt på ena sidan och undrar hur läng tid det tar innan hon är lika stor som kompisen Amadeus som vigt hoppade över en likadan. Länge hoppas matte och när hon väl lärt sig kanske favoritfödan består av annat än kuddar och skor.

Lika skönt kan det vara för den stora svarta Nike som kan ligga ifred på andra grinden och får sova i fred. Jo det är ju så att smekmånaden är över och lilla Maddicken har börjat ta sig friheter såsom att dra sin "storasyster" i öronen när hon sover. Snällheten själv som Nike är säger hon ingenting utan flyttar sig till en annan plats i hemmet för att hitta en lugnare plats. Ingen lätt uppgift eftersom Madicken inte bara är söt och jobbig utan envis också. Hon lufsar bara efter och väntar till Nike lagt sig och fortsätter arbetet med att förvandla hennes öron till Basset öron. Stackars Nike.
Nike är snällheten själv men vid de vilda lekarna utomhus passar hon dock på att få den lilla bruna att rulla några extra varv. Blicken hon ger ser ut att säga..... där fick du! Låt bli mina öron när jag sover. ♥



17 November

Ibland räcker helt enkelt inte dygnets 24 timmar till för att få in alla aktiviteter, jobb, mat hundar och sömn (för att orka med aktiviteter, jobb mat hundar och allt det där oförutsedda som bara dyker upp).
I dag är en sådan dag. Undra om man kan förhandla fram fler timmar på dygnet? Risken är väll att man skulle hitta fler saker som skulle tryckas in på de där timmarna oxå.
Trots att det ibland är knivigt att få ihop det är det DÅ man upptäcker sina gåvor i livet. En av mina är att jag är mycket duktig på att hitta.... Plan B.
Så fick det bli i dag. Plan B blev en hel och total omorganisation av familjens dagliga göromål och....... dagen var räddad.

16 November

Ännu en morgon och en bra morgon när man är Newfoundlandshundsägare - det är nämnligen minusgrader. Detta innebär för oss att det inte blir lika mycket gegga på golvet, hundarna håller sig torra osv.
Morgonen hemma hos oss är ganska lugn. Som nattarbetande sjuksköterska har jag favören att på mina lediga dagar kunna gå upp och förbereda frukost och låta barnen sova så länge som möjligt. Vi brukar då tända några ljus och äta fukost i lugn och ro.
Jag får ofta frågan hur jag orkar jobba natt? Ja visst kan det vara jobbigt i bland men dessa mornar är en av anledningarna till att jag vill fortsätta med nattjobb.

Natten som var var våran tredje med Madicken. Matte tog i natt "soffpasset". Husse var mer än nöjd. Matte är inte lika blödig som husse så hon fick "bara" gå ut en gång. Det fungerade och inga skor på mattan eller kisspölar på golvet. Något som däremot var tröstande var att tugga på mattes fingrar. Hon somnade och sov gott igen och har legat nedanför soffan på golvet bredvid mig hela natten. Duktig flicka.

Morgonen innebär också en massa uppgifter. Tvätta, bädda, dammsuga (ja man gör det varje dag när man har Newfoundland), utfodra djur, promenad och sist men inte minst frukost i lugn och ro. Ja denna stund är nästan helig för mig. Jag går i allmänhet upp kl 06.00 för att skicka i väg barnen med 07.03 bussen. Därefter är det djuren som ska ha mat och alla sysslor. Promenaden är för visso inget jag vill missa för det är så skönt att lufsa runt med sina hundar i tystnaden och rensa hjärnan.
När allt är klart gör jag frukost till mig själv. sätter mig och tar fram dagens Corre (dagstidningen hos oss) och sätter mig i lugn och ro och äter frukost. Då är klocka ca 9.00. Det är livskvalitet.



Casper har verkligen inte haft en bra dag i dag. Han ringde och var helt förtvivlad. Först hade han missat att hämta saker han glömt i matsalen och när han väl kom dit var det låst. Då sprang han till sitt skåp för att hinna hämta en kartbok han var tvungen att ha för att kunna göra läxan. I stressen tappade han skåpsnyckel och när han väl hittade den var han tvungen att springa till bussen......... som han missade. Han var inte glad och för en prepubertal 13 åring var det katastrof. Dessutom kunde pappa för en gång skull inte hämta honom i skolan. Stackars Casper. Han kommer nog hem och är sitt vanliga trumpna prepubertala jag. Ja ja det är bara att stötta och ha tålamod. Det ingår i föräldraskap. Det ämnet ska vi ta en annan dag. Kram På Er för i dag.


Vår nya familjemedlem

Som Ni kanske förtått har vi fått en ny familjemedlem. Hon heter Madicken och är 12 veckor i dag. En liten, lurvig, söt, fantastisk, brun newfoundlandsvalp som kom till oss i lördags. I två dagar har hon varit hos oss och redan fastnat i våra hjärtan. Nike, vår tik sedan tidigare, tycker nog att det är ganska onödigt men ...... Är matte glad är jag glad. Så fungerar våran stora svarta kärlek.
Den lilla bruna kärleken är mest lurvig och glad. Hon håller för fullt på att ta reda på hur vi fungerar och vad vi är för ena.
Vi är så glada att vi fått möjligheten att få Uppleva världen ihop med Madicken.
Tack Åsa & Henrik för det.

Vi provar vatten


Nike och första snön Nov 2010


Hundarna Nilsson


Välkomna till Fam Nilssons Blogg

Hej
Det här är en blogg om fam Nilssons liv i Lindåkra i Bestorp.
Familjen består av Micke (pappa),Rebecca (mamma), Johan snart 24 år, Johanna 20 år, Lilla Rebecca 18 År, Casper 13år och Conrad 11 år. I familjen husera också diverse djur. Två Newfoundlanshundar, Nike 5 år och lilla Madicken 12 veckor, tre katter. Mammakatten, Plåtis och Tjocka korven.

Vi bor sedan tre år tillbaka i Huset Lindåkra i Bestorp. Ett stor (och fult) hus med massor av möjligheter. Barnen tycker dock att det är världens bästa hus då det ger dem utrymme för musikspel, snickeri och annat skapande.
Musik ja, det är en stor del i vår familj. De två minsta barnen går på Folkunga musikklasser och den älsta spelar gitarr och sjunger. Flickorna utövar inte musik på det sättet men är för det inte minder intresserade.

Ja jag kommer nog att fylla på om hur vi lever och bor i löpande text så Ni får helt enkelt följa med i bloggen om NI vill lära känna oss. :)




RSS 2.0