22 November

Så var det måndag igen. Helgen har varit lugn och skön. Efter en mycket trevlig klinikfest i fredags har helgen varit lugn.
I lördags bar det som sagt i väg till IKEA för att köpa grindar. Mycket bra inköp tycker vi. I Söndags var det fruktansvärt slaskigt ute och hundarna förpassades till hallen.

Madicken är inte så nöjd att behöva sitta i hallen. Funderar fortfarande på hur hon ska ta sig över.

Hon finner sig efter en stund men ligger gärna utanför så hon ser vad vi har för oss på andra sidan.


Söndagen bjöd också på teater. Conrad hade uppvisning med sin teater. Mamman fick inte vara med eftersom vi inte kunde lämna den lilla valpen själv men pappa var med. Conrad älskar och lever för teatern. Ha brås på sin far i rakt nedtigande led. Pappa Micke spelar ju också teater och har också hjärtat där.
I alla fall så var han spänd av förväntan och förberädde sig minutiöst på morgonen. Teaterföreställningen handlade om föräldralösa barn som skulle säljas på auktion. -"Fy vad otäckt !!!", försökte jag men Conrad lugnade mig genom att säja - "Det är bara teater, mamma!! Det är inte så farligt".
En mycket nöjd och trött liten pojke kom hem.



Helgerna är alltid fulla av aktiviteter i den här famljen men på ett trevligt sätt. Det är skönt att kunna göra saker som man inte hinner i veckorna tillsammans med familjen. En lugn och skön helg bäddar för en mycket bra vecka.
Eftersom jag jobbar inom vården jobbar jag ibland på helgerna och då uppskattar man helgerna mernär man väl får vara tillsammans med sin familj.

När vi vaknade på måndagen hade det snöat och hundarna älskar snö. Deras matte också. Som jag skrev i ett tidigare inlägg innebär det att det blir rent hemma. Inget grus eller slask.
Det är så fantastiskt att de hur Madicken upplever allt nytt som hon är med om. Hon är i normala mått en stor valp, inte bara rasmässigt utan också bland andra hundar. Därför är det så roligt att se när hon ska visa sig undergiven till vår granne, lilla Rut, som är en korsning mellan Chiuauah (tror det stavas så) och Pappilon (ytterligare en gissad stavning). Rut är ca 6 mån och stor som Madickens huvud men tuff som få. Det som är värst med Rut enl Madicken är att hon skäller. Nuffar skäller inte så mycket så hon är inte van vid det och när Nuffarna skäller gör de det med ett lågt och dovt skall. Rut skäller som en mezzosopran. Högt och ljudligt. Detta tycke Madicken är en av de mindre bra sakerna med en liten hund. Madicken sätter sig vid mattes ben och tycker att det är mycket läskigt. Hon ser ut som hon vill säga - "Tyst och lek! Det är så vi STORA hundar brukar göra när vi träffas" Sedan tittar hon på mig och ser ut att säga - "Så matte! Nu har vi testat liten hund. Inget jag föredrar: Kan vi gå vidare till nästa utmaning nu?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0