23 November
Snöoväder
Snön vräker ner och det blåser kallt. När jag körde hem från jobbet i morse var det moddigt och halt på vägen. Trafiken gick sakta och bilar stod still längs med vägen. Jag kom hem och klädde mig i varma byxor, jacka, vantar och mössa. Luvan upp och begav mig ut på den vanliga morgonpromenaden.
Ja det är nog något allvarligt fel på mig för jag Älskar det här. Jag fullkommligt älskar väder och än en gång har jag kommit på att Newfoundland är världens bästa hundras.
På vår promenad möter jag andra hundägare med diverse små raser. Hundarna strävar hemåt, skyndar sig att uträtta sina behov till mattarnas och hussarnas stora glädje. Mina luffsar är helt oberörda av vädret utan ser mer ut som " I Love This".
Ja, svansarna går och buset lyser i deras ögon. Så fort vi är ute ur samhället släpper jag dem på fältet och leken är i gång. de hoppar, rullar sig och jagar varandra i snön och deras matte njuter av lycka att ha två så härliga hundar.
Vi pulsar oss fram genom snön utan att hundarna ser de minsta berörda ut. Madicken har helt plötsligt förvandlats från en brun nuffe till en vit björn med bruna inslag. Undra vad dommarna skulle säga om den färgkombinationen. Gult band skulle jag tro!!!!!
Väl hemma fortsätter leken på tomten en stund och sedan är det dags för den nattarbetande matten att hoppas på att valpen oxå är trött. BINGO!!!! Hon rasar ihop i hallen och verkar inte det minsta sugen på att fortsätta leken innomhus. Det är nämligen så med Madicken att man aldrig riktigt vet vad hon vill och inte vill göra. Att matte jobbar natt och behöver sova på dagarna är inte det som hon gillar mest med att bo hos oss. Nej, hon tittar på mig med sina fantastiska ögon och gör något Nike aldrig har gjort........ hon låter. Ja hon låter som ... ja jag vet inte hur jag ska förklara det men det är inte gnäll utan hon talar ljudligt och att "Glöm det Matte. I det här huset sover vi på natten."
Kl 11 var det dags igen. Hon kommer förbi min säng och drar i täcket som att "Kom igen!! Du vet snön kan försvinna!" Trött som få masar jag mig ur sängen, hoppar i vinterkläder med pyjamas under och ut på tomten. Nike är överlycklig att valpen lyckades väcka mig för hon tycker att det är det tråkigaste som finns när jag sover. Hon skulle aldrig i sin väluppfostrade värld drömma om att ens försöka väcka mig.
Ut på tomten och upptäcker att spåren hundarna gjorde på morgonen är helt borta. Fram med snöskyffeln Igen medans hundarna rasar på tomten.
Favoritleken är ju alltid att brottas och jag varandra men även "vem-kan-hitta- lövet-eller pinnen-under-snös" är en rolig lek. Den går ut på att man användre nosen som en plog och spinger tills man stöter på något. Den som först hittar något vinner. Då kommer nästa lek! "Vem-kan-på-kortas-möjliga-tid-förvandla-det-man-hittat-till-flis-utan-att-den-andre-får-tag-i-det"! Ja detta är två nya lekar som de hittat på.
Vilt går det till i allafall.
Snön vräker ner och det blåser kallt. När jag körde hem från jobbet i morse var det moddigt och halt på vägen. Trafiken gick sakta och bilar stod still längs med vägen. Jag kom hem och klädde mig i varma byxor, jacka, vantar och mössa. Luvan upp och begav mig ut på den vanliga morgonpromenaden.
Ja det är nog något allvarligt fel på mig för jag Älskar det här. Jag fullkommligt älskar väder och än en gång har jag kommit på att Newfoundland är världens bästa hundras.
På vår promenad möter jag andra hundägare med diverse små raser. Hundarna strävar hemåt, skyndar sig att uträtta sina behov till mattarnas och hussarnas stora glädje. Mina luffsar är helt oberörda av vädret utan ser mer ut som " I Love This".
Ja, svansarna går och buset lyser i deras ögon. Så fort vi är ute ur samhället släpper jag dem på fältet och leken är i gång. de hoppar, rullar sig och jagar varandra i snön och deras matte njuter av lycka att ha två så härliga hundar.
Vi pulsar oss fram genom snön utan att hundarna ser de minsta berörda ut. Madicken har helt plötsligt förvandlats från en brun nuffe till en vit björn med bruna inslag. Undra vad dommarna skulle säga om den färgkombinationen. Gult band skulle jag tro!!!!!
Väl hemma fortsätter leken på tomten en stund och sedan är det dags för den nattarbetande matten att hoppas på att valpen oxå är trött. BINGO!!!! Hon rasar ihop i hallen och verkar inte det minsta sugen på att fortsätta leken innomhus. Det är nämligen så med Madicken att man aldrig riktigt vet vad hon vill och inte vill göra. Att matte jobbar natt och behöver sova på dagarna är inte det som hon gillar mest med att bo hos oss. Nej, hon tittar på mig med sina fantastiska ögon och gör något Nike aldrig har gjort........ hon låter. Ja hon låter som ... ja jag vet inte hur jag ska förklara det men det är inte gnäll utan hon talar ljudligt och att "Glöm det Matte. I det här huset sover vi på natten."
Kl 11 var det dags igen. Hon kommer förbi min säng och drar i täcket som att "Kom igen!! Du vet snön kan försvinna!" Trött som få masar jag mig ur sängen, hoppar i vinterkläder med pyjamas under och ut på tomten. Nike är överlycklig att valpen lyckades väcka mig för hon tycker att det är det tråkigaste som finns när jag sover. Hon skulle aldrig i sin väluppfostrade värld drömma om att ens försöka väcka mig.
Ut på tomten och upptäcker att spåren hundarna gjorde på morgonen är helt borta. Fram med snöskyffeln Igen medans hundarna rasar på tomten.
Favoritleken är ju alltid att brottas och jag varandra men även "vem-kan-hitta- lövet-eller pinnen-under-snös" är en rolig lek. Den går ut på att man användre nosen som en plog och spinger tills man stöter på något. Den som först hittar något vinner. Då kommer nästa lek! "Vem-kan-på-kortas-möjliga-tid-förvandla-det-man-hittat-till-flis-utan-att-den-andre-får-tag-i-det"! Ja detta är två nya lekar som de hittat på.
Vilt går det till i allafall.
Kommentarer
Trackback
