Bumblebeestreet

Morgon! Disigt ute. Sitter på jobbet och inväntar morgon personalen.  Tredje natten. Är ganska trött men snart får jag gå hem och sova. Skönt väder att sova i, regnet strilar ner. 

Är lite glad. Igår ringde de från Helsenor och var mycket intresserade av att jag skulle komma och jobba för dem. Ville att jag skulle åka till Stavanger.  Nytt ställe, nya utmaningar. 

Känner mig förövrigt nöjd och glad. Skönt. Kanske en löprunda i em...... eller jag menar..... ska ta en löprunda i em. 

Hej igen

Fick för mig att jag skulle börja blogga igen. Kanske för att det är ett bra sätt att dela sina tankar utan att påfresta vänner och familj allt för mycket. Här kan man ju liksom läsa när man vill och inte alls om man föredrar det. Senaste åren har varit tuffa men lärorika. Kommer att försöka att uppdatera så ofta jag kan och hoppas att så många som vill läser detta. Jag kommer inte bara skriva om det tuffa utan kanske mest hur man hittar guldkorn i livet när man anstränger sig och hur man håller skutan på rätt köl när det stormar. Kanske hjälper det någon som behöver en puff i rätt riktning.

Idag är mitt liv balanserat...... jag det är nog så jag ser på det. Kommer att skriva i dagboksform. Det betyder inte att jag kommer att hålla mig enbart till nutid utan trillar nog tillbaka till dåtid ofta.

En vän sa till mig när allt var nattsvart -"Bryt ihop och kom igen". Det var mer sant än jag trodde när jag hörde det. Att tillåta sig att bryta ihop är svårt men så viktigt.

Hej igen.
Som lovat kommer lite uppdateringar i bloggen.
Har Nu semester....... Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det finns ett ord som är talande....UNDERBART!!!!!!
Det är så skönt att bara ta dagen som den kommer och att inte ha en massa tider att passa. Även hundarna märker mattes något lugnare tempo även om hon då och då tvingar dem att följa med på en joggingtur. Inget för Nike men Madicken tycker faktiskt att det är ganska skönt.
Nu på morgonen passade vi på att ta en tur ner till sjön. Det är ett måste för mina björnar när solen planerar att senare på dagen i det närmaste nå Zenit. Hundarna är mycket påverkade av värmen. Då får matte glatt vänja sig vid den tidiga timman (semester eller ej) och ta med dem på en morgon promenad innan temperaturen är för hög.



Nike är ju ingen simmare men älskar att vada omkring i vattnet och sedan lugnt sitta och mysa på klippan.
Madicken däremot älskar att simma och gör det hela tiden.



Hon är en rolig hund även om hon ibland påfrestar mattes tålamod mer än vad som kan vara hälsosamt. I vattnet är hon dock en stjärna och simmar glatt ut och hämtar saker. När jag är med henne i vattnet blir hon lite störd och vill ta tag i min hand och dra in mig till stranden. Ovetande om att det är just det en Newfoundland faktiskt ska göra är hon mycket stolt när hon lyckats få mig in på grunt vatten igen.

Nike tycker mest att det är löjligt, hon vet ju att jag kan simma.
Hon är som Ferdinand, Ni vet tjuren på Julafton. Hon tycks säga -" Jag trivs bättre här, där jag kan lukta på mina blommor".



(även om det är ganska blomfritt ute på bryggan)

Ja nu är bloggen i gång igen och jag lovar att jag ska försöka hålla den uppdaterad lite oftare. (I alla fall under semestern)



Min fina gamla tant Nike!!!
<3 <3 <3

Kram från oss för denna gång!

Det är i stort vad som hänt i sommar.
En tripp till Grand Canaria, bad och sol de timmar solen varit framme.
Kram så länge!

Idag bestämde vi oss för att åka till Tranås och hälsa på Åsa , barnen och hundarna. Det blir ju lite av en släkträff eftersom Amadeus och Nike är syskon och Madicken har både mamma och syster där. Nike var inte så imponerad av sin bror eftersom han hyste förhoppningar om att hon var en tik "till honom". Han lugnade dock ner sig ganska snabbt, snällheten själv som han är.




Madicken däremot, trodde nog att hon kommit till himmeriket. Massor av hundar som ville leka med henne. Hon tillhör ju, som Ni kanske förstått, inte den lugna typen så hon for som blixten fram och tillbaka med Maja. Jag som hela tiden trott att hon var så stor fick lära mig bättre. Maja visade sig var större. Madicken var nog lite högre men med den aktivitetsnivån som hon besitter lägger man inte på sig. Fick dock godkännt av Åsa.



Åsa har ju inte bara hundar utan också två fantastiska små gossar som genast fastnade i mitt hjärta. Lilla Melker visade sig vara ett lite troll som älskade att busa och vara i centrum. Alfred var en mer eftertänksam herre som besatt en enorm kunskap i bokstäver för att vara 5 (jag tror snart 6 år).


Dagen blev sååå lyckad och jag åkte hem med två mycket trötta hundar.

Jag har en lite valp som tror att hon är katt ibland. Hennes bästa kompis heter Plåtis och är.... just katt!
Plåtis däremot tror nog att han är hund men det är en annan historia som bottnar i vad vi tror lite syrebrist vid födseln eller bara en identitetskris a´la´katt.




Plåtis är dock en mycket snäll katt och vet att han övertaget över den lilla vilda Madicken så det räcker att hoppa upp på henne lite så lägger hon av när hon blir för närgången.
plåtis brukar föja med på morgon rundan till Nikes stora glädje. det betyder nämligen att Madicken lägger uppmärkasmaheten på honopm i stället för henne. Phu tänker hon, nu kan jag lufsa i fred like the good old days.



Både ute och inne håller de på och det är ofta som Plåtis söker upp madicken när han är leksugen. Ganska söta faktiskt.



Var på Rusta och inhandlade två st  hund dynor till mina små (stora) vovvar. Detta tycket dock Plåtis var mycket orättvist och glatt parkerade sig på den ena.


Kattdyna sa du va!!!!

Madicken parkerade sig snabbt på båda när han försvunnit.

Ja då var det 12 år sedan lilla Conrad föddes. 11 Mars 1999 valde han att komma ut, 3960 g och 52 cm lång, och har sedan dess förgyllt våra liv på så många sett.


Full med temprament var han redan från början och startade sitt liv skrikande. Barnmorskan sa att det var en liten vild krabat. Conrad som egentligen skulle hetat Axel visade direkt att han var mer en Conrad och fick så heta.
Nu var det alltså den tolvte födelsedagen och sista innan tonåren. Mormor skickade ett passande kort och att "nästa år börjar kriget". Conrad svarade att han inte trodde att han skulle bli så "tonårig" som sina andra syskon. I en skara där han är yngst av 5 så sa de kloka föräldrarna -"Bli du, vi är vana och förberedda".



Casper fick bli storebror endast drygt 1,5 år gammal. Han var dock ortroligt engagerad och satt gärna med lillebror i famnen och delade gärna med sig av lego och andra fina leksaker.
Nu var det den sista födelsedagen inna kriget som sagt. Som traditionen är gick hela familjen upp i ottan för att sjunga och gratta jubilaren. Även Madicken som dock såg något undrande ut eftersom det inte är brukligt att man med saker i papper och i samlad trupp går in och sjunger för Conrad på morgonen. Hon fann sig dock bra och parkerade sig vid forendan av Conrads säng och kollade nyfiket in paketöppnandet.


Ja det var sista året i lugn och ro. Sista barnet på väg in i värsta trots åldern och allt vad det innebär. Men Conrad har alltid varit rättvis, snäll och en helt fantastisk unge att ha med att göra så det blir nog bra. Det är dock med lite vemod i hjärtat man ser sina små troll bli stora och självständiga. Vad ska jag göra när de inte behöver mig längre. Jag hoppas att de alltid kommer att behöva sin mamma men kanske på andra sätt.

Kram min lilla Conrad!!!!
Hoppas du var nöjd med din födelsedag.
Lova att du alltid kommer att vara min lilla skrutt.
Älskar dej så
♥♥♥

Vår i luften!!!!!!!
Ja, i morse när vovvarna och jag gick ut var det så varmt och skönt. Solen sken redan och den värmde....... Mmmmm det var så skönt. Hundarna och jag hittade en ny väg att gå.... eller en nygammal. Nike och jag har gått där 1000 gånger men det har varit för mycket snö för att kunna gå där i vinter. Till min lycka har inte den dumma bonden (han har säkert sina skäl.... typ han är bonde) plöjt upp detta fält. Alla andra bra fält vi brukar gå på är numera plöjda.
Nike och Madicken var överlyckliga att få gå på ett nytt ställe. Massor av nya dofter och spår man kan följa.



Vi strosade runt på fältet och hundarna var fullt upptagna med att spåra och nosa.



Madicken var som vanligt i sitt esse. Hon for fram och tillbaka och njöt av att var hund. Hon förundrades nog mest av att någon snäll .... eller något snällt rådjur lämnat så fina högar med lördagsgodis åt henne..... äckelhund.

Hennes största uppgift i livet är att avverka träd. "I´m a lumberjack I am" ser hon ut att säga när hon ställer sig brevid ett träd och helt sonika biter av en gren.


Älskade hundar. En lite gammal och en helvild. Men finare lurvar finns inte på denna jord.


<3 <3 <3

Sista dagen i februari och första dagen efter sportlovet. Blandade känslor. Barnen tycker att lovet varit för kort och föräldrarna tycker det är skönt när allt blir som vanligt.
Det är inte lätt att få dem i säng när de i en vecka varit uppe länge på kvällarna.
På sportlovet åkte Conrad och jag, till skillnad mot många andra söder ut i landet. Vi åkte till Skåne och moster Katinka och kusinerna. Conrad och kusin Fredrik är de goaste vänner. Det finns nog ingen som han längtar efter så mycket som Fredrik. Skåne är ju ingen skidort direkt men vi åkte till Vaxsjön och grillade korv (även om min syster inte besatt några eldkunskaper och det tog ca 30 min för att få korven ljummen). Vi hade en fantastisk em med kall korv och kalla fötter men det var roligt i allafall.

Jag försökte, som den ängel jag är att göra den första snöängelen på många år.

Stora problem sa Ida...... jag tyckte min blev fin men hon hade åsikter... som vanligt.

"Inget huvud", sa hon och när vi jämförde våra såg jag ju att hon hade rätt. Jag tyckte dock att min var änglalik som få.

 

Conrad och Fredrik fyller år i Mars. Vi passade på att fira deras födelsedagar. Tårta och paket.

 

Conrad fyller 12 år den 11 Mars och Fredrik fyller 10 år den 9 Mars.

Det var ett jätte trevligt sportlov men det är alltd skönt att komma hem.

 

Väl hemma väntade resterande del av familjen. Madicken och Nike blev så glada när matte var på plats igen. Det har inte gått någon nöd på dem med husse men matte är alltid matte.

Planerna inför våren är att Madicken ska ställas ut. Först i Hässleholm och sedan i Norrköping. Hur kul är det då att se att den lilla bruna hamnat i "fulåldern". Jo, det finns nämligen en ålder som framför allt bruna Newfoundlandshundar hamnar i som kallas "fulåldern". Åsas och min teori är att aäven svarta gör det men det syns inte lika mycket i det svarta som i det bruna.

Madicken är i Fulåldern nu i allra högsta grad. Långa ben, stor nos och lite päls här och där. Ser ut som en

Ridge back med sin nya päls som står åt alla håll på ryggen.

Det var en härlig känsla att få gå en morgonpromenad med dem igen efter skåneresan. Än en gång kom jag på att jag nog aldrig kommer att kunna leva utan hundar.

 

Sista fredagen innan sportlov. Ja då passar Conrad på att bli sjuk. Ja när 9 st är sjuka i klassen så är risken stor att brakterien ska få fäste även hos min lilla plutt. Däckad i soffan med frukost på bricka som den ömma modern har ordnat. Ja Lilla Conrad ...... du måste bli frisk så vi kan åka till Skåne på onsdag.
Madicken tog tillfället i akt att mysa lite extra med lillhusse. Hon som jag tror att Newfoundland har läkande verkan varför hon såklart fick ligga kvar.



Fast jag vet inte om det var den läkande konsten hon tror sig bestitta eller att Conrads frukost var i Madicken höjd som gjorde att hon helt plötsligt blev så kelsjuk.

Renoveringen av vårt hus är i full gång. Dunk dunk såg såg. Hela tiden. Ibland misströstar jag när jag ser hur det ser ut i källaren. eftersom jag är sjuksköterska har jag en innebyggd misstänksamhet mot hantverkare. 11 fika och så och när man ser hur det ser ut så blir man om än mer misstänksam.



Arbetet går framåt men för en lekman är det svårt att förstå hur det ska kunna bli ett hem igen. Stenat och djupa hål i golvet gör det om möjligt ännu mindre hemtrevligt men jag har förtroende för hanverkarna. Annars kommer jag att ge dem onda ögon i många år.

Snö igen.... och kallt. Termometern stod på -16 grader när jag vaknade och mina små hundar pockade på uppmärksamhet.
Det var mycket lockande att inte lyssna på deras klagan om att matte och husse sover alldeles för länge på löradagsmorgonen.
Om jag hade 1% av hundarnas energi på morgonen hade jag inte haft några problem.
I dag tänkte jag skriva lite om Nike..... min fina stora, lugna och framför allt snälla hund.

Genom åren har jag haft en del hundar men ingen har utstålat sådant lugn och snällhet som Nike gör. Med henne kan man alltid vara trygg. Hon finns där alltid när man är glad, ledsen eller eller vill ha sällskap. Hennes stora tunga huvud vilar gärna i mitt knä och hennes bruna, snälla ögon får mig att smälta.

På sista tiden har hon fått det lite jobbigt då hennes vardag nu delas med Madicken. Nike har, som tur, är, ett stort tålamod med den nya lilla familjemedlemmen som gärna hänger i hennes päls eller öron.
Nike tittar på henne som om hon vill säga -"Är du glad, är jag glad".
På sista tiden har det börjat växa små gråa hår på hennes nos som en påminnelse att hon inget är för evigt. Jag har lovat mig själv att jag inte ska låta oron om att hon börja bli till åren ska förmörka den tid vi har. Hon är pigg som en valp trots sina 6 år så jag är inte orolig.

Jaha. Då var man inne i den andra månaden på 2011. Tiden går fort. 4 feb tog jag mina små lurvar och styrde kosan mot Katrineholm för att hälsa på min mamma. Tanken att ta med hundarna var att de skulle få tränas i nya miljöer och att träffa "mormor". Madicken var för en gång skull helt tyst i bilen. Annars brukar hon rikta nosen mot månen och yla för full hals. Nu var det som hon förstod stundens allvar att man måste vara väluppfostrad i storstaden (och hos mormor)???? Ja, jämfört med Bestorp är även Katrineholm en stor stad.
Jag var lite orolig hur denna lilla bruna uteälskande hund skulle klara av att i två dagar vara i en lägenhet. Hon som alltid brukar tjata om att få ligga på altanen, även när temometern sjunker till -10 grader. Hon verkar helt oberörd av kyla. Hos mamma finns endast en lite balkong.
Madicken visade sig vara en exemplarisk "stads hund". Balkongen var inget för henne. Dessutom gick det folk utanför hela tiden vilket var lite läskigt i Madickens värld.
Hon valde i stället att försöka beveka mormors hjärta och kanske, kanske klättra ett par pinnhål och nå upp till Nikes plats.
Nike och mormor har ett speciellt förhållande så där har hon nog inget att hämta.
Madicken fötjusande charm och härliga sätt lyckades låsa upp dörren så nu har även hon ett eget krypin i mormors hjärta.



Nike tyckte nog att det var bra orättvist men snäll som hon var delade hon med sig av sin älskade mormor. Utom nattetid då hon parkerade sig brevid mormors säng medans Madicken fick nöja sig med att ligga brevid matte..... och i mattes säng. Konstigt nog klättrade hon upp i min säng och kurade ihop sig vid mina fötter. Hon brukar aldrig vilja ligga i sängen men nu passade det visst.

Under lördagskvällen satt vi och kollade melodifestivalen. Inget för mig sa Madicken och gick in och lade sig i mormors sovrum. Tråkiga människor och tråkiga Nike. Vad ska jag göra nu....????
Men vad hänger det här och dinglar????



En tazzel!!!! Eller en tofs som man säger på svenska!!!!!
Undra varför den hänger där????
Ser helt onödigt ut. Vem har sagt att inte hundar kan något om inredning. Jag tror jag tar ner dem!!!!!!


Om jag lägger dem här på stolen kanske människorna förstår att det är fult med tazzlar.... eller toffsar.
Den där Maria Montazami förstår inget om inredning.
Jag ska allt visa henne!!!
Bort med toffsarna eller tazzlarna.
Om jag lägger mig här och ser söt ut tror nog människorna att det var Nike som gjorde det ♣



Efter två dagar i Katrineholm var det dags att åka hem. Jag tror att Madicken får följa med fler gånger. En toffs mer eller mindre... och när man tänker närmare på saken åt faktiskt Nike upp hennes blommor när hon var valp och henne älskar hon ju.
Jodå, mormor tyckte allt att Madicken hade skött sig... ganska bra och att hon fick komma tillbaka... om några år eller så!!! :)
Jag tyckte båda mina lurvar är världens finaste och att de skötte sig kanon.

Jaha då var första månaden på 2011 avklarad. Kall och mörk som Januari varit ser jag fram emot att gå vidare in i februari som är en månad närmare vår och sommar. Vintern kom tidigt, i mitten av november och har hållt Sverige i ett håst grepp sedan dess.
Detta hindrar inte att jag försöker att hitta roliga saker att fördriva tiden med. En rolig och helt fantastisk sak är att min stora, duktiga och fina pojke Johan har fått sitt eftelängtade körkort. Mycket roligt för honom.
Mamman smider genast planer på att utnyttja det faktum att vi numera är tre körkortsinnehavare i famlijen. Som tur är är den nyblivna innehavaren fortfarnande så entusiastisk att var han kör och vad det innebär spelar inte så stor roll.



Madicken har också som jag skrivit förut börjat skolan. Hon överträffar, som jag redan visste, våra förväntningar. Hon har en fantastisk kontakt med Husse under alla momenten. Godissök var en favorit. Visa mig så kan jag är hennes motto. Och mycket riktigt.... efter bara en omgång så klarade hon det galant.
Husse har också fått mer självförtroende och tar med sig den lilla tjejen på div träningsrundor i lydnadens tecken.



Lite suddig bild men matte fick hålla sig på ohört och osett avstånd då den lilla Madicken är en matte gris och ylar när hon inte får vara hos sin älskade matte. ♥

Sista helgen i Januari åkte vi till våra vänner Brunbergs. Att åka dit medför alltid trevlig samvaro och en massa äventyr för barnen. Casper och Conrad passade på att hoppa i polen..... utomhus. Jo, de har en uppvärmd pol på altanen.  -5 grader i luften och ca 40 grader i polen. Hu säger jag men grabbarna låg i i ca en timma.


När vi kom hem var både vi och hundarna helt slut. Madicken hade lekt med Ztina hela helgen och Nike hade fått luffsa fritt utan att ha en Madick hängande i pälsen. Mycket skönt för min stora fina hund som ibland faktiskt är ganska trött på den lilla bruna.
Men sover tillsammans gör de gärna och rasade i hop i hallen och gjorde inte många knop mer på söndagskvällen.

Lakritz och lilla Tjejen har flugit till Nangiala. ♥♥♥

Lakritz (Paradis Oskar) var på luffen de sista sommrarna av sitt liv. Tyvärr glömde han på resan hur man går på låda och började uträtta sina behov lita här och där i huset. Han fick somna his Djurdoktorn den 20/12 2010.
Han kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan.



Lilla Tjejen var en mycket rädd och orolig katt. Detta gjorde att även hon började uträtta sina behov utanför lådan, framför allt i Conrads säng. Efter att ha konsulterat veterinär fick även hon flyga till Nangiala efter att ha somnat in hos Djurdoktorn. den 20/12 2010.



Vi kommer alltid att minnas Er ♥

Oj vad tiden går!!!! Nu är det helt plötsligt 2011. Barnen växer, jag med men det vill jag inte prata om eftersom det är mindre bra att en 44 åring gör det. I min ålder är det bättre att man krymper.
Det finns olika faser i livet har jag märkt. Växa fasen, krympa fasen och akta dej för fett fasen. Kan för mitt liv inte förstå att man alltid hamnar där... inför beach 2011 (vanligt att planera inför). Men lik förbaskat ska man trimma sig efter sommaren... eller efter julen.
Själv är jag inget undantag. Efter att glatt ha "moffat" i mig både godis, god dryck eller andra mindre nyttiga produkter, frågar jag mig alltid lika förvånat om vi har fukt i garderoben eftersom kläderna tycks ha krympt.
Obevekligt ställs jag inför det faktum att om jag inte vill jag gå naken måste jag "krympa i" min kläder.... även i år!



Nog om detta och in på mer roliga ämnen.
Min lilla Madick började skolan i lördags. Valpkurs!!! Madicken är som jag tidigare sagt mycket villig till allt som har med inlärning att göra. Risken är kanske att hon överträffar husse som tillsammans med den lilla bruna studenten ska gå denna kurs. Husse har varit en stor del i hundarnas liv i denna familj men aldrig riktigt tagit ansvar för inlärningen. Detta har matte gjort. Nu har Matten bestämt att det är dags för honom att ta tjuren vid hornen och bidra med lite gränser.
Mina tankar runt detta är dock att Madicken, som är en av de mest inlärningsvilliga hundar jag haft, går så snabbt fram att husse inte hänger med. Som olika trix som hon tycker passar henne ex äta godis ur burken eller hoppa upp i sängen osv.
Som de honjävlar vi kvinnor är, är hon inget undantag. Jag kan riktigt se hur hon smider planer att använda sitt kön och sin underbara charm till sin fördel mot sin "inget ont anande husse"... duktig flicka. Vad hon i planen glömde att inkludera är att det finns en matte med i bilden som vet hur en kvinna tänker.
Kan dock inte låta bli att le lite när jag gång på gång ser hur hon övertäffar våra förväntningar vad beträffar kontakt och inlärning. Vi är så stolta över henne.

Ja så var det nytt år och allt är som vanligt igen. Julen och helgerna är över och lugnet har lagt sig...... så mycket det kan när man har en Madick i familjen. Hon är som vanligt ett yrväder och älskad av alla. Det nya året började som vanligt med att Johan fyllde år.

Min stora pojke har hunnit bli 24 år. Tycker inte det var länge sedan han stod i badrummet och målade små kor med mammas brunkräm kl 04.30 på morgonen. Det gör han inte längre nu är det mer körkort som han lägger sin tid på. Tiden går fort. Jag kommer i håg när alla sa att man skulle ta vara på tiden när de var små för den går så fort och som en tornado från karibien snurrade åren på. 49 cm 2/1 1987 har förvandlats till 190 cm 2011. Lilla gubben.