Bumblebeestreet

Igår var det dags för det årliga och mycket traditionella Lussekattsbaket. Efter att ha handlat in alla ingredienser och burit hem dem var det dags att planera.
Madicken har nämligen väldigt lite tålamod så det gällde att se till att hon skulle var så trött att hon sov sig igenom baket. Jag misslyckades totalt eftersom hon märkte att jag höll på med mycket roliga sker i köket. När matte börjar skramla med saker i köket kan det betyda mat. Mat är det bästa vår lilla valp vet och något hon inte vill missa. När det vankas mat förvandlas den lilla runda Newfoundlandsvalpen till en fullfjädrad Foxterrier. Hon studsar. Som en lite brun boll studsar hon efter mig från köket till hallen där hundarna har sin matplats. Boing boing.
Då den lilla valpen inte var med på noterna så fick baket vänta tills resten av famljen var hemma. Conrad och Johan kom först och då satte vi igång med degen.
Varje år "byter" jag kakor med en kompis som bakar kakor åt mig så bakar jag lussebullar åt henne. Därför gjorde jag en dubbel sats deg. Oj vad deg det blev. Conrad och jag stte igång att rulla katter för fullt. Valpen satt hela tiden och kollade vad vi hade för oss. Valpar vet ju inte att saffran är jättefarligt för dem så hon hoppades att matte skulle tappa något. Än en gång har jag sett fördelarna med de nya grindarna.
När vi var färdiga låg det 110 gyllenbruna och mycket väldoftande lussekatter på bordet.




PÅ morgonen hade vi bestämt att gå en promenad med Anna och hennes hundar, Cindy och lilla Rut. Det för att Madicken ska förstå att de inte är faliga (trots att de är mycket små). I början var hon mycket avvaktande men snart kom hon på att de inta var farliga utan faktiskt roliga!! Lilla Rut till och med försvinna snön, ett trick som Madicken inte klarade av men gjorde vad hon kunde. Rut kan nästan gå under magen på Madicken så hon har mer förutsättningarna för sig att gömma sig än Madicken. Dessutom var hon snabb som få. Vår lilla valp försökte hänga med men stora, tunga newfoundlandshundar är inga löpare. Däremot är de bra på att knuffas vilket Madicken gjorde när hon kom åt. Rut kom snart på att denna stora valp inte är speciellt tuff så om hon blev för mosad skällde hon bara till för då backade det bruna trollet direkt. Hundar som skäller =farligt!!!!!!



Vintervädret är helt fantastiskt vackert. Snön ligger helt vit och orörd över fälten. Grenarna hänger tungt ner och gör en tunnel av gnistrande........ tills mina hundar kommer. Då är snön helt plötsligt upptrampad och när de rasar genom skogen faller snön ner från träden.
Som tur är så snöar det fortfarande, fyra dagar har det hållit på, så snart är allt lika vackert och orört igen.