Bumblebeestreet

Snö igen.... och kallt. Termometern stod på -16 grader när jag vaknade och mina små hundar pockade på uppmärksamhet.
Det var mycket lockande att inte lyssna på deras klagan om att matte och husse sover alldeles för länge på löradagsmorgonen.
Om jag hade 1% av hundarnas energi på morgonen hade jag inte haft några problem.
I dag tänkte jag skriva lite om Nike..... min fina stora, lugna och framför allt snälla hund.

Genom åren har jag haft en del hundar men ingen har utstålat sådant lugn och snällhet som Nike gör. Med henne kan man alltid vara trygg. Hon finns där alltid när man är glad, ledsen eller eller vill ha sällskap. Hennes stora tunga huvud vilar gärna i mitt knä och hennes bruna, snälla ögon får mig att smälta.

På sista tiden har hon fått det lite jobbigt då hennes vardag nu delas med Madicken. Nike har, som tur, är, ett stort tålamod med den nya lilla familjemedlemmen som gärna hänger i hennes päls eller öron.
Nike tittar på henne som om hon vill säga -"Är du glad, är jag glad".
På sista tiden har det börjat växa små gråa hår på hennes nos som en påminnelse att hon inget är för evigt. Jag har lovat mig själv att jag inte ska låta oron om att hon börja bli till åren ska förmörka den tid vi har. Hon är pigg som en valp trots sina 6 år så jag är inte orolig.