28 februari

Sista dagen i februari och första dagen efter sportlovet. Blandade känslor. Barnen tycker att lovet varit för kort och föräldrarna tycker det är skönt när allt blir som vanligt.
Det är inte lätt att få dem i säng när de i en vecka varit uppe länge på kvällarna.
På sportlovet åkte Conrad och jag, till skillnad mot många andra söder ut i landet. Vi åkte till Skåne och moster Katinka och kusinerna. Conrad och kusin Fredrik är de goaste vänner. Det finns nog ingen som han längtar efter så mycket som Fredrik. Skåne är ju ingen skidort direkt men vi åkte till Vaxsjön och grillade korv (även om min syster inte besatt några eldkunskaper och det tog ca 30 min för att få korven ljummen). Vi hade en fantastisk em med kall korv och kalla fötter men det var roligt i allafall.

Banen tycket det var spännande att springa på isen på vaxsjön.

Jag försökte, som den ängel jag är att göra den första snöängelen på många år.

Stora problem sa Ida...... jag tyckte min blev fin men hon hade åsikter... som vanligt.

"Inget huvud", sa hon och när vi jämförde våra såg jag ju att hon hade rätt. Jag tyckte dock att min var änglalik som få.

 

Conrad och Fredrik fyller år i Mars. Vi passade på att fira deras födelsedagar. Tårta och paket.

 

Conrad fyller 12 år den 11 Mars och Fredrik fyller 10 år den 9 Mars.

Det var ett jätte trevligt sportlov men det är alltd skönt att komma hem.

 

Väl hemma väntade resterande del av familjen. Madicken och Nike blev så glada när matte var på plats igen. Det har inte gått någon nöd på dem med husse men matte är alltid matte.

Planerna inför våren är att Madicken ska ställas ut. Först i Hässleholm och sedan i Norrköping. Hur kul är det då att se att den lilla bruna hamnat i "fulåldern". Jo, det finns nämligen en ålder som framför allt bruna Newfoundlandshundar hamnar i som kallas "fulåldern". Åsas och min teori är att aäven svarta gör det men det syns inte lika mycket i det svarta som i det bruna.

Madicken är i Fulåldern nu i allra högsta grad. Långa ben, stor nos och lite päls här och där. Ser ut som en

Ridge back med sin nya päls som står åt alla håll på ryggen.

Det var en härlig känsla att få gå en morgonpromenad med dem igen efter skåneresan. Än en gång kom jag på att jag nog aldrig kommer att kunna leva utan hundar.

 


Kommentarer
Postat av: Åsa

Hihi, inte ens en mor kan påstå att Madicken är vacker utan att ljuga! Sen kan jag nog tycka att det är i fräckaste laget att jämföra henne med en Ridgeback - för ridgebackarnas skull...! Det känns som att Madicken är mer lik en korsning av ett piggsvin och Skogsmulle! Stackars Madicken...

Det är nu man som uppfödare får ta till att färgen ser nog ut att bli bra... hon verkar ha ett bra temperament... mamman såg likadan ut i den åldern och titta bara hur fin hon är idag!

Härifrån kan det bara gå uppåt så vi har hopp om den slumrande skönheten!

Kram Åsa

2011-03-01 @ 16:10:42
URL: http://www.lotsoffuns.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0