1 Augusti 2011
Hej igen.
Som lovat kommer lite uppdateringar i bloggen.
Har Nu semester....... Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det finns ett ord som är talande....UNDERBART!!!!!!
Det är så skönt att bara ta dagen som den kommer och att inte ha en massa tider att passa. Även hundarna märker mattes något lugnare tempo även om hon då och då tvingar dem att följa med på en joggingtur. Inget för Nike men Madicken tycker faktiskt att det är ganska skönt.
Nu på morgonen passade vi på att ta en tur ner till sjön. Det är ett måste för mina björnar när solen planerar att senare på dagen i det närmaste nå Zenit. Hundarna är mycket påverkade av värmen. Då får matte glatt vänja sig vid den tidiga timman (semester eller ej) och ta med dem på en morgon promenad innan temperaturen är för hög.
Nike är ju ingen simmare men älskar att vada omkring i vattnet och sedan lugnt sitta och mysa på klippan.
Madicken däremot älskar att simma och gör det hela tiden.
Hon är en rolig hund även om hon ibland påfrestar mattes tålamod mer än vad som kan vara hälsosamt. I vattnet är hon dock en stjärna och simmar glatt ut och hämtar saker. När jag är med henne i vattnet blir hon lite störd och vill ta tag i min hand och dra in mig till stranden. Ovetande om att det är just det en Newfoundland faktiskt ska göra är hon mycket stolt när hon lyckats få mig in på grunt vatten igen.
Nike tycker mest att det är löjligt, hon vet ju att jag kan simma.
Hon är som Ferdinand, Ni vet tjuren på Julafton. Hon tycks säga -" Jag trivs bättre här, där jag kan lukta på mina blommor".
(även om det är ganska blomfritt ute på bryggan)
Ja nu är bloggen i gång igen och jag lovar att jag ska försöka hålla den uppdaterad lite oftare. (I alla fall under semestern)
Min fina gamla tant Nike!!!
<3 <3 <3
Kram från oss för denna gång!
Som lovat kommer lite uppdateringar i bloggen.
Har Nu semester....... Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det finns ett ord som är talande....UNDERBART!!!!!!
Det är så skönt att bara ta dagen som den kommer och att inte ha en massa tider att passa. Även hundarna märker mattes något lugnare tempo även om hon då och då tvingar dem att följa med på en joggingtur. Inget för Nike men Madicken tycker faktiskt att det är ganska skönt.
Nu på morgonen passade vi på att ta en tur ner till sjön. Det är ett måste för mina björnar när solen planerar att senare på dagen i det närmaste nå Zenit. Hundarna är mycket påverkade av värmen. Då får matte glatt vänja sig vid den tidiga timman (semester eller ej) och ta med dem på en morgon promenad innan temperaturen är för hög.
Nike är ju ingen simmare men älskar att vada omkring i vattnet och sedan lugnt sitta och mysa på klippan.
Madicken däremot älskar att simma och gör det hela tiden.
Hon är en rolig hund även om hon ibland påfrestar mattes tålamod mer än vad som kan vara hälsosamt. I vattnet är hon dock en stjärna och simmar glatt ut och hämtar saker. När jag är med henne i vattnet blir hon lite störd och vill ta tag i min hand och dra in mig till stranden. Ovetande om att det är just det en Newfoundland faktiskt ska göra är hon mycket stolt när hon lyckats få mig in på grunt vatten igen.
Nike tycker mest att det är löjligt, hon vet ju att jag kan simma.
Hon är som Ferdinand, Ni vet tjuren på Julafton. Hon tycks säga -" Jag trivs bättre här, där jag kan lukta på mina blommor".
(även om det är ganska blomfritt ute på bryggan)
Ja nu är bloggen i gång igen och jag lovar att jag ska försöka hålla den uppdaterad lite oftare. (I alla fall under semestern)
Min fina gamla tant Nike!!!
<3 <3 <3
Kram från oss för denna gång!
23 Juli
Hej alla läsare.
Efter ett länger uppehåll har jag bestämt att ta upp bloggandet igen. Livet har haft sin gilla gång här i Betorp och både jag, hundar och familj har det bra.
Kommer inte heller nu att göra något länger inlägg utan nöjer mig med att lägga in några bilder på vad som hänt sedan sist.
Har i dag en vecka till Semester, en välbehövlig sådan efter en lång sommar på mitt jobb.
Det är i stort vad som hänt i sommar.
En tripp till Grand Canaria, bad och sol de timmar solen varit framme.
Kram så länge!
Efter ett länger uppehåll har jag bestämt att ta upp bloggandet igen. Livet har haft sin gilla gång här i Betorp och både jag, hundar och familj har det bra.
Kommer inte heller nu att göra något länger inlägg utan nöjer mig med att lägga in några bilder på vad som hänt sedan sist.
Har i dag en vecka till Semester, en välbehövlig sådan efter en lång sommar på mitt jobb.
Det är i stort vad som hänt i sommar.
En tripp till Grand Canaria, bad och sol de timmar solen varit framme.
Kram så länge!
14 Mars
Idag bestämde vi oss för att åka till Tranås och hälsa på Åsa , barnen och hundarna. Det blir ju lite av en släkträff eftersom Amadeus och Nike är syskon och Madicken har både mamma och syster där. Nike var inte så imponerad av sin bror eftersom han hyste förhoppningar om att hon var en tik "till honom". Han lugnade dock ner sig ganska snabbt, snällheten själv som han är.
Madicken däremot, trodde nog att hon kommit till himmeriket. Massor av hundar som ville leka med henne. Hon tillhör ju, som Ni kanske förstått, inte den lugna typen så hon for som blixten fram och tillbaka med Maja. Jag som hela tiden trott att hon var så stor fick lära mig bättre. Maja visade sig var större. Madicken var nog lite högre men med den aktivitetsnivån som hon besitter lägger man inte på sig. Fick dock godkännt av Åsa.
Åsa har ju inte bara hundar utan också två fantastiska små gossar som genast fastnade i mitt hjärta. Lilla Melker visade sig vara ett lite troll som älskade att busa och vara i centrum. Alfred var en mer eftertänksam herre som besatt en enorm kunskap i bokstäver för att vara 5 (jag tror snart 6 år).
Dagen blev sååå lyckad och jag åkte hem med två mycket trötta hundar.
Jag har en lite valp som tror att hon är katt ibland. Hennes bästa kompis heter Plåtis och är.... just katt!
Plåtis däremot tror nog att han är hund men det är en annan historia som bottnar i vad vi tror lite syrebrist vid födseln eller bara en identitetskris a´la´katt.
Plåtis är dock en mycket snäll katt och vet att han övertaget över den lilla vilda Madicken så det räcker att hoppa upp på henne lite så lägger hon av när hon blir för närgången.
plåtis brukar föja med på morgon rundan till Nikes stora glädje. det betyder nämligen att Madicken lägger uppmärkasmaheten på honopm i stället för henne. Phu tänker hon, nu kan jag lufsa i fred like the good old days.
Både ute och inne håller de på och det är ofta som Plåtis söker upp madicken när han är leksugen. Ganska söta faktiskt.
Var på Rusta och inhandlade två st hund dynor till mina små (stora) vovvar. Detta tycket dock Plåtis var mycket orättvist och glatt parkerade sig på den ena.
Kattdyna sa du va!!!!
Madicken parkerade sig snabbt på båda när han försvunnit.
Madicken däremot, trodde nog att hon kommit till himmeriket. Massor av hundar som ville leka med henne. Hon tillhör ju, som Ni kanske förstått, inte den lugna typen så hon for som blixten fram och tillbaka med Maja. Jag som hela tiden trott att hon var så stor fick lära mig bättre. Maja visade sig var större. Madicken var nog lite högre men med den aktivitetsnivån som hon besitter lägger man inte på sig. Fick dock godkännt av Åsa.
Åsa har ju inte bara hundar utan också två fantastiska små gossar som genast fastnade i mitt hjärta. Lilla Melker visade sig vara ett lite troll som älskade att busa och vara i centrum. Alfred var en mer eftertänksam herre som besatt en enorm kunskap i bokstäver för att vara 5 (jag tror snart 6 år).
Dagen blev sååå lyckad och jag åkte hem med två mycket trötta hundar.
Jag har en lite valp som tror att hon är katt ibland. Hennes bästa kompis heter Plåtis och är.... just katt!
Plåtis däremot tror nog att han är hund men det är en annan historia som bottnar i vad vi tror lite syrebrist vid födseln eller bara en identitetskris a´la´katt.
Plåtis är dock en mycket snäll katt och vet att han övertaget över den lilla vilda Madicken så det räcker att hoppa upp på henne lite så lägger hon av när hon blir för närgången.
plåtis brukar föja med på morgon rundan till Nikes stora glädje. det betyder nämligen att Madicken lägger uppmärkasmaheten på honopm i stället för henne. Phu tänker hon, nu kan jag lufsa i fred like the good old days.
Både ute och inne håller de på och det är ofta som Plåtis söker upp madicken när han är leksugen. Ganska söta faktiskt.
Var på Rusta och inhandlade två st hund dynor till mina små (stora) vovvar. Detta tycket dock Plåtis var mycket orättvist och glatt parkerade sig på den ena.
Kattdyna sa du va!!!!
Madicken parkerade sig snabbt på båda när han försvunnit.
11 Mars
Ja då var det 12 år sedan lilla Conrad föddes. 11 Mars 1999 valde han att komma ut, 3960 g och 52 cm lång, och har sedan dess förgyllt våra liv på så många sett.
Full med temprament var han redan från början och startade sitt liv skrikande. Barnmorskan sa att det var en liten vild krabat. Conrad som egentligen skulle hetat Axel visade direkt att han var mer en Conrad och fick så heta.
Nu var det alltså den tolvte födelsedagen och sista innan tonåren. Mormor skickade ett passande kort och att "nästa år börjar kriget". Conrad svarade att han inte trodde att han skulle bli så "tonårig" som sina andra syskon. I en skara där han är yngst av 5 så sa de kloka föräldrarna -"Bli du, vi är vana och förberedda".
Casper fick bli storebror endast drygt 1,5 år gammal. Han var dock ortroligt engagerad och satt gärna med lillebror i famnen och delade gärna med sig av lego och andra fina leksaker.
Nu var det den sista födelsedagen inna kriget som sagt. Som traditionen är gick hela familjen upp i ottan för att sjunga och gratta jubilaren. Även Madicken som dock såg något undrande ut eftersom det inte är brukligt att man med saker i papper och i samlad trupp går in och sjunger för Conrad på morgonen. Hon fann sig dock bra och parkerade sig vid forendan av Conrads säng och kollade nyfiket in paketöppnandet.
Ja det var sista året i lugn och ro. Sista barnet på väg in i värsta trots åldern och allt vad det innebär. Men Conrad har alltid varit rättvis, snäll och en helt fantastisk unge att ha med att göra så det blir nog bra. Det är dock med lite vemod i hjärtat man ser sina små troll bli stora och självständiga. Vad ska jag göra när de inte behöver mig längre. Jag hoppas att de alltid kommer att behöva sin mamma men kanske på andra sätt.
Kram min lilla Conrad!!!!
Hoppas du var nöjd med din födelsedag.
Lova att du alltid kommer att vara min lilla skrutt.
Älskar dej så
♥♥♥
Full med temprament var han redan från början och startade sitt liv skrikande. Barnmorskan sa att det var en liten vild krabat. Conrad som egentligen skulle hetat Axel visade direkt att han var mer en Conrad och fick så heta.
Nu var det alltså den tolvte födelsedagen och sista innan tonåren. Mormor skickade ett passande kort och att "nästa år börjar kriget". Conrad svarade att han inte trodde att han skulle bli så "tonårig" som sina andra syskon. I en skara där han är yngst av 5 så sa de kloka föräldrarna -"Bli du, vi är vana och förberedda".
Casper fick bli storebror endast drygt 1,5 år gammal. Han var dock ortroligt engagerad och satt gärna med lillebror i famnen och delade gärna med sig av lego och andra fina leksaker.
Nu var det den sista födelsedagen inna kriget som sagt. Som traditionen är gick hela familjen upp i ottan för att sjunga och gratta jubilaren. Även Madicken som dock såg något undrande ut eftersom det inte är brukligt att man med saker i papper och i samlad trupp går in och sjunger för Conrad på morgonen. Hon fann sig dock bra och parkerade sig vid forendan av Conrads säng och kollade nyfiket in paketöppnandet.
Ja det var sista året i lugn och ro. Sista barnet på väg in i värsta trots åldern och allt vad det innebär. Men Conrad har alltid varit rättvis, snäll och en helt fantastisk unge att ha med att göra så det blir nog bra. Det är dock med lite vemod i hjärtat man ser sina små troll bli stora och självständiga. Vad ska jag göra när de inte behöver mig längre. Jag hoppas att de alltid kommer att behöva sin mamma men kanske på andra sätt.
Kram min lilla Conrad!!!!
Hoppas du var nöjd med din födelsedag.
Lova att du alltid kommer att vara min lilla skrutt.
Älskar dej så
♥♥♥
5 Mars
Vår i luften!!!!!!!
Ja, i morse när vovvarna och jag gick ut var det så varmt och skönt. Solen sken redan och den värmde....... Mmmmm det var så skönt. Hundarna och jag hittade en ny väg att gå.... eller en nygammal. Nike och jag har gått där 1000 gånger men det har varit för mycket snö för att kunna gå där i vinter. Till min lycka har inte den dumma bonden (han har säkert sina skäl.... typ han är bonde) plöjt upp detta fält. Alla andra bra fält vi brukar gå på är numera plöjda.
Nike och Madicken var överlyckliga att få gå på ett nytt ställe. Massor av nya dofter och spår man kan följa.
Vi strosade runt på fältet och hundarna var fullt upptagna med att spåra och nosa.
Madicken var som vanligt i sitt esse. Hon for fram och tillbaka och njöt av att var hund. Hon förundrades nog mest av att någon snäll .... eller något snällt rådjur lämnat så fina högar med lördagsgodis åt henne..... äckelhund.
Hennes största uppgift i livet är att avverka träd. "I´m a lumberjack I am" ser hon ut att säga när hon ställer sig brevid ett träd och helt sonika biter av en gren.
Älskade hundar. En lite gammal och en helvild. Men finare lurvar finns inte på denna jord.
<3 <3 <3
Ja, i morse när vovvarna och jag gick ut var det så varmt och skönt. Solen sken redan och den värmde....... Mmmmm det var så skönt. Hundarna och jag hittade en ny väg att gå.... eller en nygammal. Nike och jag har gått där 1000 gånger men det har varit för mycket snö för att kunna gå där i vinter. Till min lycka har inte den dumma bonden (han har säkert sina skäl.... typ han är bonde) plöjt upp detta fält. Alla andra bra fält vi brukar gå på är numera plöjda.
Nike och Madicken var överlyckliga att få gå på ett nytt ställe. Massor av nya dofter och spår man kan följa.
Vi strosade runt på fältet och hundarna var fullt upptagna med att spåra och nosa.
Madicken var som vanligt i sitt esse. Hon for fram och tillbaka och njöt av att var hund. Hon förundrades nog mest av att någon snäll .... eller något snällt rådjur lämnat så fina högar med lördagsgodis åt henne..... äckelhund.
Hennes största uppgift i livet är att avverka träd. "I´m a lumberjack I am" ser hon ut att säga när hon ställer sig brevid ett träd och helt sonika biter av en gren.
Älskade hundar. En lite gammal och en helvild. Men finare lurvar finns inte på denna jord.
<3 <3 <3
28 februari
Sista dagen i februari och första dagen efter sportlovet. Blandade känslor. Barnen tycker att lovet varit för kort och föräldrarna tycker det är skönt när allt blir som vanligt.
Det är inte lätt att få dem i säng när de i en vecka varit uppe länge på kvällarna.
På sportlovet åkte Conrad och jag, till skillnad mot många andra söder ut i landet. Vi åkte till Skåne och moster Katinka och kusinerna. Conrad och kusin Fredrik är de goaste vänner. Det finns nog ingen som han längtar efter så mycket som Fredrik. Skåne är ju ingen skidort direkt men vi åkte till Vaxsjön och grillade korv (även om min syster inte besatt några eldkunskaper och det tog ca 30 min för att få korven ljummen). Vi hade en fantastisk em med kall korv och kalla fötter men det var roligt i allafall.
Det är inte lätt att få dem i säng när de i en vecka varit uppe länge på kvällarna.
På sportlovet åkte Conrad och jag, till skillnad mot många andra söder ut i landet. Vi åkte till Skåne och moster Katinka och kusinerna. Conrad och kusin Fredrik är de goaste vänner. Det finns nog ingen som han längtar efter så mycket som Fredrik. Skåne är ju ingen skidort direkt men vi åkte till Vaxsjön och grillade korv (även om min syster inte besatt några eldkunskaper och det tog ca 30 min för att få korven ljummen). Vi hade en fantastisk em med kall korv och kalla fötter men det var roligt i allafall.
Jag försökte, som den ängel jag är att göra den första snöängelen på många år.
Stora problem sa Ida...... jag tyckte min blev fin men hon hade åsikter... som vanligt.
"Inget huvud", sa hon och när vi jämförde våra såg jag ju att hon hade rätt. Jag tyckte dock att min var änglalik som få.
Conrad och Fredrik fyller år i Mars. Vi passade på att fira deras födelsedagar. Tårta och paket.
Conrad fyller 12 år den 11 Mars och Fredrik fyller 10 år den 9 Mars.
Det var ett jätte trevligt sportlov men det är alltd skönt att komma hem.
Väl hemma väntade resterande del av familjen. Madicken och Nike blev så glada när matte var på plats igen. Det har inte gått någon nöd på dem med husse men matte är alltid matte.
Planerna inför våren är att Madicken ska ställas ut. Först i Hässleholm och sedan i Norrköping. Hur kul är det då att se att den lilla bruna hamnat i "fulåldern". Jo, det finns nämligen en ålder som framför allt bruna Newfoundlandshundar hamnar i som kallas "fulåldern". Åsas och min teori är att aäven svarta gör det men det syns inte lika mycket i det svarta som i det bruna.
Madicken är i Fulåldern nu i allra högsta grad. Långa ben, stor nos och lite päls här och där. Ser ut som en
Ridge back med sin nya päls som står åt alla håll på ryggen.
Det var en härlig känsla att få gå en morgonpromenad med dem igen efter skåneresan. Än en gång kom jag på att jag nog aldrig kommer att kunna leva utan hundar.
18 februari
Sista fredagen innan sportlov. Ja då passar Conrad på att bli sjuk. Ja när 9 st är sjuka i klassen så är risken stor att brakterien ska få fäste även hos min lilla plutt. Däckad i soffan med frukost på bricka som den ömma modern har ordnat. Ja Lilla Conrad ...... du måste bli frisk så vi kan åka till Skåne på onsdag.
Madicken tog tillfället i akt att mysa lite extra med lillhusse. Hon som jag tror att Newfoundland har läkande verkan varför hon såklart fick ligga kvar.
Fast jag vet inte om det var den läkande konsten hon tror sig bestitta eller att Conrads frukost var i Madicken höjd som gjorde att hon helt plötsligt blev så kelsjuk.
Renoveringen av vårt hus är i full gång. Dunk dunk såg såg. Hela tiden. Ibland misströstar jag när jag ser hur det ser ut i källaren. eftersom jag är sjuksköterska har jag en innebyggd misstänksamhet mot hantverkare. 11 fika och så och när man ser hur det ser ut så blir man om än mer misstänksam.
Arbetet går framåt men för en lekman är det svårt att förstå hur det ska kunna bli ett hem igen. Stenat och djupa hål i golvet gör det om möjligt ännu mindre hemtrevligt men jag har förtroende för hanverkarna. Annars kommer jag att ge dem onda ögon i många år.
Tvättstugan är ett gott exempel på hur arbetet går framåt. För en vecka sedan var det meterdjupa hål i golvet och nu är kakel och klinker på plats.
Madicken tog tillfället i akt att mysa lite extra med lillhusse. Hon som jag tror att Newfoundland har läkande verkan varför hon såklart fick ligga kvar.
Fast jag vet inte om det var den läkande konsten hon tror sig bestitta eller att Conrads frukost var i Madicken höjd som gjorde att hon helt plötsligt blev så kelsjuk.
Renoveringen av vårt hus är i full gång. Dunk dunk såg såg. Hela tiden. Ibland misströstar jag när jag ser hur det ser ut i källaren. eftersom jag är sjuksköterska har jag en innebyggd misstänksamhet mot hantverkare. 11 fika och så och när man ser hur det ser ut så blir man om än mer misstänksam.
Arbetet går framåt men för en lekman är det svårt att förstå hur det ska kunna bli ett hem igen. Stenat och djupa hål i golvet gör det om möjligt ännu mindre hemtrevligt men jag har förtroende för hanverkarna. Annars kommer jag att ge dem onda ögon i många år.
Tvättstugan är ett gott exempel på hur arbetet går framåt. För en vecka sedan var det meterdjupa hål i golvet och nu är kakel och klinker på plats.
Arbetet, som Ni ser, går framåt. det är lång ifrån färdigt men det finns ett ljus i tunneln.
Fortsättning förljer!!!!!!!
Fortsättning förljer!!!!!!!
12 februari
Snö igen.... och kallt. Termometern stod på -16 grader när jag vaknade och mina små hundar pockade på uppmärksamhet.
Det var mycket lockande att inte lyssna på deras klagan om att matte och husse sover alldeles för länge på löradagsmorgonen.
Om jag hade 1% av hundarnas energi på morgonen hade jag inte haft några problem.
I dag tänkte jag skriva lite om Nike..... min fina stora, lugna och framför allt snälla hund.
Genom åren har jag haft en del hundar men ingen har utstålat sådant lugn och snällhet som Nike gör. Med henne kan man alltid vara trygg. Hon finns där alltid när man är glad, ledsen eller eller vill ha sällskap. Hennes stora tunga huvud vilar gärna i mitt knä och hennes bruna, snälla ögon får mig att smälta.
På sista tiden har hon fått det lite jobbigt då hennes vardag nu delas med Madicken. Nike har, som tur, är, ett stort tålamod med den nya lilla familjemedlemmen som gärna hänger i hennes päls eller öron.
Nike tittar på henne som om hon vill säga -"Är du glad, är jag glad".
På sista tiden har det börjat växa små gråa hår på hennes nos som en påminnelse att hon inget är för evigt. Jag har lovat mig själv att jag inte ska låta oron om att hon börja bli till åren ska förmörka den tid vi har. Hon är pigg som en valp trots sina 6 år så jag är inte orolig.
Det var mycket lockande att inte lyssna på deras klagan om att matte och husse sover alldeles för länge på löradagsmorgonen.
Om jag hade 1% av hundarnas energi på morgonen hade jag inte haft några problem.
I dag tänkte jag skriva lite om Nike..... min fina stora, lugna och framför allt snälla hund.
Genom åren har jag haft en del hundar men ingen har utstålat sådant lugn och snällhet som Nike gör. Med henne kan man alltid vara trygg. Hon finns där alltid när man är glad, ledsen eller eller vill ha sällskap. Hennes stora tunga huvud vilar gärna i mitt knä och hennes bruna, snälla ögon får mig att smälta.
På sista tiden har hon fått det lite jobbigt då hennes vardag nu delas med Madicken. Nike har, som tur, är, ett stort tålamod med den nya lilla familjemedlemmen som gärna hänger i hennes päls eller öron.
Nike tittar på henne som om hon vill säga -"Är du glad, är jag glad".
På sista tiden har det börjat växa små gråa hår på hennes nos som en påminnelse att hon inget är för evigt. Jag har lovat mig själv att jag inte ska låta oron om att hon börja bli till åren ska förmörka den tid vi har. Hon är pigg som en valp trots sina 6 år så jag är inte orolig.
Nike min lilla lurv. Jag älskar dej så!!!!!!
6 februari
Jaha. Då var man inne i den andra månaden på 2011. Tiden går fort. 4 feb tog jag mina små lurvar och styrde kosan mot Katrineholm för att hälsa på min mamma. Tanken att ta med hundarna var att de skulle få tränas i nya miljöer och att träffa "mormor". Madicken var för en gång skull helt tyst i bilen. Annars brukar hon rikta nosen mot månen och yla för full hals. Nu var det som hon förstod stundens allvar att man måste vara väluppfostrad i storstaden (och hos mormor)???? Ja, jämfört med Bestorp är även Katrineholm en stor stad.
Jag var lite orolig hur denna lilla bruna uteälskande hund skulle klara av att i två dagar vara i en lägenhet. Hon som alltid brukar tjata om att få ligga på altanen, även när temometern sjunker till -10 grader. Hon verkar helt oberörd av kyla. Hos mamma finns endast en lite balkong.
Madicken visade sig vara en exemplarisk "stads hund". Balkongen var inget för henne. Dessutom gick det folk utanför hela tiden vilket var lite läskigt i Madickens värld.
Hon valde i stället att försöka beveka mormors hjärta och kanske, kanske klättra ett par pinnhål och nå upp till Nikes plats.
Nike och mormor har ett speciellt förhållande så där har hon nog inget att hämta.
Madicken fötjusande charm och härliga sätt lyckades låsa upp dörren så nu har även hon ett eget krypin i mormors hjärta.
Nike tyckte nog att det var bra orättvist men snäll som hon var delade hon med sig av sin älskade mormor. Utom nattetid då hon parkerade sig brevid mormors säng medans Madicken fick nöja sig med att ligga brevid matte..... och i mattes säng. Konstigt nog klättrade hon upp i min säng och kurade ihop sig vid mina fötter. Hon brukar aldrig vilja ligga i sängen men nu passade det visst.
Under lördagskvällen satt vi och kollade melodifestivalen. Inget för mig sa Madicken och gick in och lade sig i mormors sovrum. Tråkiga människor och tråkiga Nike. Vad ska jag göra nu....????
Men vad hänger det här och dinglar????
En tazzel!!!! Eller en tofs som man säger på svenska!!!!!
Undra varför den hänger där????
Ser helt onödigt ut. Vem har sagt att inte hundar kan något om inredning. Jag tror jag tar ner dem!!!!!!
Om jag lägger dem här på stolen kanske människorna förstår att det är fult med tazzlar.... eller toffsar.
Den där Maria Montazami förstår inget om inredning.
Jag ska allt visa henne!!!
Bort med toffsarna eller tazzlarna.
Om jag lägger mig här och ser söt ut tror nog människorna att det var Nike som gjorde det ♣
Efter två dagar i Katrineholm var det dags att åka hem. Jag tror att Madicken får följa med fler gånger. En toffs mer eller mindre... och när man tänker närmare på saken åt faktiskt Nike upp hennes blommor när hon var valp och henne älskar hon ju.
Jodå, mormor tyckte allt att Madicken hade skött sig... ganska bra och att hon fick komma tillbaka... om några år eller så!!! :)
Jag tyckte båda mina lurvar är världens finaste och att de skötte sig kanon.
Jag var lite orolig hur denna lilla bruna uteälskande hund skulle klara av att i två dagar vara i en lägenhet. Hon som alltid brukar tjata om att få ligga på altanen, även när temometern sjunker till -10 grader. Hon verkar helt oberörd av kyla. Hos mamma finns endast en lite balkong.
Madicken visade sig vara en exemplarisk "stads hund". Balkongen var inget för henne. Dessutom gick det folk utanför hela tiden vilket var lite läskigt i Madickens värld.
Hon valde i stället att försöka beveka mormors hjärta och kanske, kanske klättra ett par pinnhål och nå upp till Nikes plats.
Nike och mormor har ett speciellt förhållande så där har hon nog inget att hämta.
Madicken fötjusande charm och härliga sätt lyckades låsa upp dörren så nu har även hon ett eget krypin i mormors hjärta.
Nike tyckte nog att det var bra orättvist men snäll som hon var delade hon med sig av sin älskade mormor. Utom nattetid då hon parkerade sig brevid mormors säng medans Madicken fick nöja sig med att ligga brevid matte..... och i mattes säng. Konstigt nog klättrade hon upp i min säng och kurade ihop sig vid mina fötter. Hon brukar aldrig vilja ligga i sängen men nu passade det visst.
Under lördagskvällen satt vi och kollade melodifestivalen. Inget för mig sa Madicken och gick in och lade sig i mormors sovrum. Tråkiga människor och tråkiga Nike. Vad ska jag göra nu....????
Men vad hänger det här och dinglar????
En tazzel!!!! Eller en tofs som man säger på svenska!!!!!
Undra varför den hänger där????
Ser helt onödigt ut. Vem har sagt att inte hundar kan något om inredning. Jag tror jag tar ner dem!!!!!!
Om jag lägger dem här på stolen kanske människorna förstår att det är fult med tazzlar.... eller toffsar.
Den där Maria Montazami förstår inget om inredning.
Jag ska allt visa henne!!!
Bort med toffsarna eller tazzlarna.
Om jag lägger mig här och ser söt ut tror nog människorna att det var Nike som gjorde det ♣
Efter två dagar i Katrineholm var det dags att åka hem. Jag tror att Madicken får följa med fler gånger. En toffs mer eller mindre... och när man tänker närmare på saken åt faktiskt Nike upp hennes blommor när hon var valp och henne älskar hon ju.
Jodå, mormor tyckte allt att Madicken hade skött sig... ganska bra och att hon fick komma tillbaka... om några år eller så!!! :)
Jag tyckte båda mina lurvar är världens finaste och att de skötte sig kanon.
31 januari
Jaha då var första månaden på 2011 avklarad. Kall och mörk som Januari varit ser jag fram emot att gå vidare in i februari som är en månad närmare vår och sommar. Vintern kom tidigt, i mitten av november och har hållt Sverige i ett håst grepp sedan dess.
Detta hindrar inte att jag försöker att hitta roliga saker att fördriva tiden med. En rolig och helt fantastisk sak är att min stora, duktiga och fina pojke Johan har fått sitt eftelängtade körkort. Mycket roligt för honom.
Mamman smider genast planer på att utnyttja det faktum att vi numera är tre körkortsinnehavare i famlijen. Som tur är är den nyblivna innehavaren fortfarnande så entusiastisk att var han kör och
vad det innebär spelar inte så stor roll.
Madicken har också som jag skrivit förut börjat skolan. Hon överträffar, som jag redan visste, våra förväntningar. Hon har en fantastisk kontakt med Husse under alla momenten. Godissök var en favorit. Visa mig så kan jag är hennes motto. Och mycket riktigt.... efter bara en omgång så klarade hon det galant.
Husse har också fått mer självförtroende och tar med sig den lilla tjejen på div träningsrundor i lydnadens tecken.
Lite suddig bild men matte fick hålla sig på ohört och osett avstånd då den lilla Madicken är en matte gris och ylar när hon inte får vara hos sin älskade matte. ♥
Sista helgen i Januari åkte vi till våra vänner Brunbergs. Att åka dit medför alltid trevlig samvaro och en massa äventyr för barnen. Casper och Conrad passade på att hoppa i polen..... utomhus. Jo, de har en uppvärmd pol på altanen. -5 grader i luften och ca 40 grader i polen. Hu säger jag men grabbarna låg i i ca en timma.
När vi kom hem var både vi och hundarna helt slut. Madicken hade lekt med Ztina hela helgen och Nike hade fått luffsa fritt utan att ha en Madick hängande i pälsen. Mycket skönt för min stora fina hund som ibland faktiskt är ganska trött på den lilla bruna.
Men sover tillsammans gör de gärna och rasade i hop i hallen och gjorde inte många knop mer på söndagskvällen.
Detta hindrar inte att jag försöker att hitta roliga saker att fördriva tiden med. En rolig och helt fantastisk sak är att min stora, duktiga och fina pojke Johan har fått sitt eftelängtade körkort. Mycket roligt för honom.
Mamman smider genast planer på att utnyttja det faktum att vi numera är tre körkortsinnehavare i famlijen. Som tur är är den nyblivna innehavaren fortfarnande så entusiastisk att var han kör och
vad det innebär spelar inte så stor roll. Madicken har också som jag skrivit förut börjat skolan. Hon överträffar, som jag redan visste, våra förväntningar. Hon har en fantastisk kontakt med Husse under alla momenten. Godissök var en favorit. Visa mig så kan jag är hennes motto. Och mycket riktigt.... efter bara en omgång så klarade hon det galant.
Husse har också fått mer självförtroende och tar med sig den lilla tjejen på div träningsrundor i lydnadens tecken.
Lite suddig bild men matte fick hålla sig på ohört och osett avstånd då den lilla Madicken är en matte gris och ylar när hon inte får vara hos sin älskade matte. ♥
Sista helgen i Januari åkte vi till våra vänner Brunbergs. Att åka dit medför alltid trevlig samvaro och en massa äventyr för barnen. Casper och Conrad passade på att hoppa i polen..... utomhus. Jo, de har en uppvärmd pol på altanen. -5 grader i luften och ca 40 grader i polen. Hu säger jag men grabbarna låg i i ca en timma.
När vi kom hem var både vi och hundarna helt slut. Madicken hade lekt med Ztina hela helgen och Nike hade fått luffsa fritt utan att ha en Madick hängande i pälsen. Mycket skönt för min stora fina hund som ibland faktiskt är ganska trött på den lilla bruna.
Men sover tillsammans gör de gärna och rasade i hop i hallen och gjorde inte många knop mer på söndagskvällen.
17 Januari
Oj vad tiden går!!!! Nu är det helt plötsligt 2011. Barnen växer, jag med men det vill jag inte prata om eftersom det är mindre bra att en 44 åring gör det. I min ålder är det bättre att man krymper.
Det finns olika faser i livet har jag märkt. Växa fasen, krympa fasen och akta dej för fett fasen. Kan för mitt liv inte förstå att man alltid hamnar där... inför beach 2011 (vanligt att planera inför). Men lik förbaskat ska man trimma sig efter sommaren... eller efter julen.
Själv är jag inget undantag. Efter att glatt ha "moffat" i mig både godis, god dryck eller andra mindre nyttiga produkter, frågar jag mig alltid lika förvånat om vi har fukt i garderoben eftersom kläderna tycks ha krympt.
Obevekligt ställs jag inför det faktum att om jag inte vill jag gå naken måste jag "krympa i" min kläder.... även i år!
Nog om detta och in på mer roliga ämnen.
Min lilla Madick började skolan i lördags. Valpkurs!!! Madicken är som jag tidigare sagt mycket villig till allt som har med inlärning att göra. Risken är kanske att hon överträffar husse som tillsammans med den lilla bruna studenten ska gå denna kurs. Husse har varit en stor del i hundarnas liv i denna familj men aldrig riktigt tagit ansvar för inlärningen. Detta har matte gjort. Nu har Matten bestämt att det är dags för honom att ta tjuren vid hornen och bidra med lite gränser.
Mina tankar runt detta är dock att Madicken, som är en av de mest inlärningsvilliga hundar jag haft, går så snabbt fram att husse inte hänger med. Som olika trix som hon tycker passar henne ex äta godis ur burken eller hoppa upp i sängen osv.
Som de honjävlar vi kvinnor är, är hon inget undantag. Jag kan riktigt se hur hon smider planer att använda sitt kön och sin underbara charm till sin fördel mot sin "inget ont anande husse"... duktig flicka. Vad hon i planen glömde att inkludera är att det finns en matte med i bilden som vet hur en kvinna tänker.
Kan dock inte låta bli att le lite när jag gång på gång ser hur hon övertäffar våra förväntningar vad beträffar kontakt och inlärning. Vi är så stolta över henne.
Det finns olika faser i livet har jag märkt. Växa fasen, krympa fasen och akta dej för fett fasen. Kan för mitt liv inte förstå att man alltid hamnar där... inför beach 2011 (vanligt att planera inför). Men lik förbaskat ska man trimma sig efter sommaren... eller efter julen.
Själv är jag inget undantag. Efter att glatt ha "moffat" i mig både godis, god dryck eller andra mindre nyttiga produkter, frågar jag mig alltid lika förvånat om vi har fukt i garderoben eftersom kläderna tycks ha krympt.
Obevekligt ställs jag inför det faktum att om jag inte vill jag gå naken måste jag "krympa i" min kläder.... även i år!
Nog om detta och in på mer roliga ämnen.
Min lilla Madick började skolan i lördags. Valpkurs!!! Madicken är som jag tidigare sagt mycket villig till allt som har med inlärning att göra. Risken är kanske att hon överträffar husse som tillsammans med den lilla bruna studenten ska gå denna kurs. Husse har varit en stor del i hundarnas liv i denna familj men aldrig riktigt tagit ansvar för inlärningen. Detta har matte gjort. Nu har Matten bestämt att det är dags för honom att ta tjuren vid hornen och bidra med lite gränser.
Mina tankar runt detta är dock att Madicken, som är en av de mest inlärningsvilliga hundar jag haft, går så snabbt fram att husse inte hänger med. Som olika trix som hon tycker passar henne ex äta godis ur burken eller hoppa upp i sängen osv.
Som de honjävlar vi kvinnor är, är hon inget undantag. Jag kan riktigt se hur hon smider planer att använda sitt kön och sin underbara charm till sin fördel mot sin "inget ont anande husse"... duktig flicka. Vad hon i planen glömde att inkludera är att det finns en matte med i bilden som vet hur en kvinna tänker.
Kan dock inte låta bli att le lite när jag gång på gång ser hur hon övertäffar våra förväntningar vad beträffar kontakt och inlärning. Vi är så stolta över henne.
13 Januari
Ja så var det nytt år och allt är som vanligt igen. Julen och helgerna är över och lugnet har lagt sig...... så mycket det kan när man har en Madick i familjen. Hon är som vanligt ett yrväder och älskad av alla. Det nya året började som vanligt med att Johan fyllde år.
Min stora pojke har hunnit bli 24 år. Tycker inte det var länge sedan han stod i badrummet och målade små kor med mammas brunkräm kl 04.30 på morgonen. Det gör han inte längre nu är det mer körkort som han lägger sin tid på. Tiden går fort. Jag kommer i håg när alla sa att man skulle ta vara på tiden när de var små för den går så fort och som en tornado från karibien snurrade åren på. 49 cm 2/1 1987 har förvandlats till 190 cm 2011. Lilla gubben.
Tråkiga presenter blir det när barnen är stora men pengar till körkortet stod högst upp på önskelistan så det fick det bli.
Djuren är en stor del i vår familj. Katter och hundar. Barnen är lika delaktiga som vi vuxna men kanske på ett annat sätt än vi. Gos och bus står högst upp på deras lista medans mat och fostran står högst upp på de vuxnas. Mycket kretsar runt vårt lilla yrväder. Madicken är mycket tacksam att busa med eftersom det är det hon lever för. Gos är mer Nikes jobb, börjar man gosa med henne så får du fortsätta. Katterna är också med där det händer sakaer. Nike har varit med och fostrat Plåtis så de har ett speciellt förhållande. Jag är inte helt säker på att de vet om de är hund eller katt.
Vi har ett yrväder til I familjen och hon heter "lilla" Rebecca. Hon är en trotsig tonåring men med hjärtat på rätt ställe. Ibland kommer hon och stannar några dagar när hon behöver vila upp sig från sin mamma och livet i stan. Det är alltid lika roligt när hon kommer . Hon är Mickes yngsta dotter och var 2 år när vi träffades. Full med humor och skratt är hon men hon och vi har riktigt roligt när hon är här. Som mamma till enbart pojkar är det så kul att få lite kvinnligt inflytande.
På lördag ska Madicken börja skolan, valpkurs....... och Micke med. Madicken har tjatat om en ny skolväska..... en stor en som rymmer mycket hundgodis. Husse är nog mer nervös en Madicken.
Tanken var när vi skaffade den lilla bruna att det skulle bli Mickes hund eftersom Nike är en riktig mattegris. Så tyckte inte Madicken som är matte i hälarna överallt..... till och med på toa. Om jag råkar stänga dörren om mig sitter det en liten valp utanför och gnäller.
Valpkursen tillsammans med hussen kanske kan göra henne till husses flicka trots allt. Han sörjer nämligen eftersom han inte är en "Dr Dolittle" som han kallar mig.
Återkommer med info om hur det gick i "skolan".
Tanken var när vi skaffade den lilla bruna att det skulle bli Mickes hund eftersom Nike är en riktig mattegris. Så tyckte inte Madicken som är matte i hälarna överallt..... till och med på toa. Om jag råkar stänga dörren om mig sitter det en liten valp utanför och gnäller.
Valpkursen tillsammans med hussen kanske kan göra henne till husses flicka trots allt. Han sörjer nämligen eftersom han inte är en "Dr Dolittle" som han kallar mig.
Återkommer med info om hur det gick i "skolan".
27december
För denna gång är Julen över. Vi har haft en lugn och skön Jul. I år valde vi att bara vara hemma och int gå någon stans. Det var så skönt för mig som jobbat natten till Julafton att bara vakna och min fina familj hade dukat julbord till kl 14. Barnen var som vanligt fulla av förväntan att och på barns vis pladdirga och lite uppspelta. Eftersom befolkningsökningen de senaste 100 åren ökat tomtens arbetsbelastning och tomtefacket gjort ett kollektivavtal att endast barn under 10 år ska få besök hade han som vanligt lagt klapparna under granen så vi delade ut dem själva. Alla var nöjda och glada när sista klappen var öppnad. Sedna infann sig Julaftonslugnet. Barnen var glada och lekte med sin klappar och hundarna trötta efter all uppståndelse som varit under dagen. Madicke passade på att krypa upp i Johans knä och mysa lite.
God fortsättning på Helgerna alla bloggläsare.
8 December
I den här familjen händer det mycket så här dags. Barnen som går i Musikklasser har fullt upp med övningar inför lucia i domkyrkan. Sedan i september har de övat i skolan på lucia/Julsånger med stämmor och tonarter och allt annat som behövs för att det ska vara vackert. Stjärgossenattlinnet är struket och strutarna på plats. Casper är sur för att han måster vara "strut" i år igen. Flera har fått vara med i kören för att det fattas basar. Surt för en liten tenor som Casper som får finna sig i att vara....."strut" ett år till. I åttan är nämligen alla med i kören. Conrad har ett par år kvar som "strut" och är nog ganska nöjd med det. Mormor kommer som vanligt och det är så högtidligt att sitta och lyssna in Julen i Domkyrkan. Akustiken är helt fantastisk. Hoppas att jag kan få några bilder i morgon så Ni får se mina fina strutar.
I Lördag var Lina här och fotograferade barn och hundar. Mest hundar då barnen höll på att frysa ihjäl i snön efter en stund. Lina är verkligen en fantastisk fotograf. Hon kröp omkring, låg på rygg och hade de mest konstiga ställningar i snön för att få så bra bilder som möjligt.
Bilderna blev kanon.
Madicken är ju det lilla troll som hon är född att vara och for omkring i snön och tyckte att det var toppen att få så
mycket uppmärksamhet. Hade det funnits ett "Top Model" för hundar hade hon varit självklar vinnare.
Att över falla Casper i snön var mycket roligare än att att sitta fint i hop med de andra för en gruppbild. Lina lyckades dock att få ett par helt fantastiska bilder på dem alla fyra men de vill jag inte visa här, än, för det kommer som Julkort.
Nike däremot fattade galoppen med det där med att vara snygg tillsammans med lillhussarna. Hon Posade stolt och visade mycket väl vem som är den "väluppfostrade" hunden i familjen. Att valpar inte kan föra sig är väll allmänt känt såg hon ut att säga. Hade hon kunnat sjunga hade hon sjungit " Titta på mej.... jag är snyggast i stan, titta på mej.... jag är sååå söt med barn osv".
I Lördag var Lina här och fotograferade barn och hundar. Mest hundar då barnen höll på att frysa ihjäl i snön efter en stund. Lina är verkligen en fantastisk fotograf. Hon kröp omkring, låg på rygg och hade de mest konstiga ställningar i snön för att få så bra bilder som möjligt.
Bilderna blev kanon.
Madicken är ju det lilla troll som hon är född att vara och for omkring i snön och tyckte att det var toppen att få så
mycket uppmärksamhet. Hade det funnits ett "Top Model" för hundar hade hon varit självklar vinnare.
Att över falla Casper i snön var mycket roligare än att att sitta fint i hop med de andra för en gruppbild. Lina lyckades dock att få ett par helt fantastiska bilder på dem alla fyra men de vill jag inte visa här, än, för det kommer som Julkort.
Nike däremot fattade galoppen med det där med att vara snygg tillsammans med lillhussarna. Hon Posade stolt och visade mycket väl vem som är den "väluppfostrade" hunden i familjen. Att valpar inte kan föra sig är väll allmänt känt såg hon ut att säga. Hade hon kunnat sjunga hade hon sjungit " Titta på mej.... jag är snyggast i stan, titta på mej.... jag är sååå söt med barn osv".
Båda hundarna skötte sig i mattes ögon dock helt exemplariskt och det blev en hel del bilder på mina fantastiska barn fina hundar som jag är mycket glad för.
4 December
Nu är det morgon och tyst det är i huset........ Jag vaknar och vänder på mig och försöker med ren tankekraft få klockan att vrida tillbaka sig till ca 01.00 vilket i det här huset skulle betyda att jag har ca 5 timmar kvar att sova. Men klockan är 06.00 och det hörs raspande ljud från fotändan av sängen....... Madicken är vaken. När hon märker att jag också är det så kommer hon med viftande svans och det är som hon vill säga -"Äntligen, Gud vad Ni sover i den här familjen".
På med jacka och ut på tomten. Den stora Nike tittar på mig som om hon vill säga - "Skyll dej själv. Jag bad inte om henne". Nike stannar på sin plats och Madicken och jag ger oss ut i kylan... eller kylan. Jämfört med hur kallt det var för ett par dagar sedan är det i det närmaste Medelhavshetta ute. -6 grader..... Var är min bikini!!!!!!!
Efter att ha kissat lite på tomten och Matte har fått hämta tidningen så går vi in. Kaffet som jag hann sätta på innan jag gick ut sprider en härlig doft i köket och Adeventstjärnorna en hemtrevligt ljus.
Den lilla valpen lägger sig (faktiskt) vid mina fötter och börjar tugga på ett ben. Morgon stund har guld (ben) i mun.
Tanken är att vänja den lilla vid senare vanor varför hon inte får mat förren Kl 7.00. Hon låter missnöjt då och då och försöker se utsvulten ut. Fungerar så där när man är snart 3 mån och väger 20 kg.
Kl 7 är det dags. Matte tar på sig kläder skor och jacka, sedan ger jag hundarna mat för när Madicken har ätit är det bråttom.
Mat 07.00
Promenad 07.03.
Ut i det fria och springa ett tag. Nike är nu med på noterna. Min annars så morgontröttahund har fått andra vanor och vill faktiskt med fast timman är tidig.
När vi kommer hem är det mattes tur att få frukost..... trodde matte. I valpens värld är det nämligen tid för bus.
Hon hittar de mest konstiga saker att busa med. Efter att ha plockat bort allt hon inte får ha och stängt alla dörrar tycker jag att jag ska få en stund för mig själv...... Men inte. NÅGOT börjar låta i hallen. Has has dunk. Dunk Has has.
På med jacka och ut på tomten. Den stora Nike tittar på mig som om hon vill säga - "Skyll dej själv. Jag bad inte om henne". Nike stannar på sin plats och Madicken och jag ger oss ut i kylan... eller kylan. Jämfört med hur kallt det var för ett par dagar sedan är det i det närmaste Medelhavshetta ute. -6 grader..... Var är min bikini!!!!!!!
Efter att ha kissat lite på tomten och Matte har fått hämta tidningen så går vi in. Kaffet som jag hann sätta på innan jag gick ut sprider en härlig doft i köket och Adeventstjärnorna en hemtrevligt ljus.
Den lilla valpen lägger sig (faktiskt) vid mina fötter och börjar tugga på ett ben. Morgon stund har guld (ben) i mun.
Tanken är att vänja den lilla vid senare vanor varför hon inte får mat förren Kl 7.00. Hon låter missnöjt då och då och försöker se utsvulten ut. Fungerar så där när man är snart 3 mån och väger 20 kg.
Kl 7 är det dags. Matte tar på sig kläder skor och jacka, sedan ger jag hundarna mat för när Madicken har ätit är det bråttom.
Mat 07.00
Promenad 07.03.
Ut i det fria och springa ett tag. Nike är nu med på noterna. Min annars så morgontröttahund har fått andra vanor och vill faktiskt med fast timman är tidig.
När vi kommer hem är det mattes tur att få frukost..... trodde matte. I valpens värld är det nämligen tid för bus.
Hon hittar de mest konstiga saker att busa med. Efter att ha plockat bort allt hon inte får ha och stängt alla dörrar tycker jag att jag ska få en stund för mig själv...... Men inte. NÅGOT börjar låta i hallen. Has has dunk. Dunk Has has.
Matta och skoställ kan för en uttråkad valp bli rena cirkusen. Hon blir så besviken när jag byter ut skatterna mot ett tuggben.
Nike har redan lagt sig tillrätta och ser på mig som hon ville säga-"Vad var det jag sa!!!".
1 December
Jag den första riktiga vintermånaden kom med besked. När vi vaknade på morgonen var det -24 grader och det gnistrade ute. Skämdes nästan när jag skickade ut barnen i kyla till bussen.
Hundarna däremot var helt oberörda. Efter att ha gett dem mat och klätt mig skälv med ytterligare ett lager klädre var det dags för en gnistrande morgon promenad.
Horisonten visade sig som ett sträck för det hade inte riktigt blivit ljust än. Snön gnisslade under fötter och tassar men hundarna travade på som vanligt. Jag kan inte låte bli att tycka det är lite mysigt och eftersom jag tagit på mig både halsduk, mössa och luva så var det inte kallt för mig heller. Landskapet blir så vackert vid soluppgång när det är så kallt väder.
Idag låter jag bilderna tala för sig själv.
Titta på framförallt Nike hur rimfrostig hon blir när det är så här kallt.
Hundarna däremot var helt oberörda. Efter att ha gett dem mat och klätt mig skälv med ytterligare ett lager klädre var det dags för en gnistrande morgon promenad.
Horisonten visade sig som ett sträck för det hade inte riktigt blivit ljust än. Snön gnisslade under fötter och tassar men hundarna travade på som vanligt. Jag kan inte låte bli att tycka det är lite mysigt och eftersom jag tagit på mig både halsduk, mössa och luva så var det inte kallt för mig heller. Landskapet blir så vackert vid soluppgång när det är så kallt väder.
Idag låter jag bilderna tala för sig själv.
Titta på framförallt Nike hur rimfrostig hon blir när det är så här kallt.
29 November
Efter att ha jobbat en hel helg natt känns det fantastiskt att komma om hem och sova en stund och se fram emot några lediga dagar.
Det är alltid så spännande att öppna dörren och se vad man möts av.
1. Det är alltid två fantastiskt glada hundar som möter mig ( det vet jag)
2. Hur det ser ut bakom hundarna är mer spännande.
3. Uppfinningsrikedommen är helt underbar hos en Newfoundlandsvalp.
Dagen till ära hade hon tänkt möta matte nytvättad och väldoftande. På något sätt hade hon tagit sig ut i badrummet och hittat en flaska duschtvål, burit ut den i hallen och gjort om flaskan till en sil. Nuffevalptänder lämpar sig speciellt bra för detta ändamål. Kork är onödigt på flaskor (den ska ju i alla fall öppnas helatiden) så den hade avlägsnats. Hittades dock i en annan skepnad en bit i från.
Så klok (?????) var dock min lilla valp att hon inte hade klunkat i sig tvålen, inga mängder i alla fall.
Mattes hemkomst på morgonen är lika med mat och promenad så tankarna på flaskan försvann snabbt. Det är en av Madickens fantastiska egenskaper att hon glömmer fort. Hon är jätte duktig på att förstå innebörden i ordet "Nej" och hon är jätte duktig på att göra samma sak ca tre minuter senare. Tålamod, tålamod.
Efter promenad i -10 grader och snö med massor av bus och upplevelser på vägen är min lilla älskling trött och somnar direkt när vi kommit in.
Bingo! tänker matte och kryper ner i sängen för att sova efter en natts arbete.
Lillhusse Casper är denna dag hemma från skolan och rastar valpen och matte får sova tills klockan är 13.15. Lyxigt!!!
När matte däremot vaknar är det något som inte stämmer. En odör som inte brukar infinna sig sprider sig genom huset. Valpen har fått diarré!!!!!!!
Tvål är, som vi alla vet, lösande och även på valpar har det den effekten. Valpen var dock helt oberörd och studsade som vanligt runt benen på matte i glädje att hon ÄNTLIGEN hade vaknat. Efter att ha fått lite mat var det dags för en sväng ut i kylan. Madicken var lyckligare än få. När kopplet tas fram betyder det nämligen att promenaden förflyttas från trädgården till outforskad mark och för en liten valp är det himmelriket. Lika glad som vanligt studsar hon iväg bredvid den evigt sansade Nike. Dock visar det sig att tvålen verkan på avföringen ej slutat och även under promenaden kommer det diarré. Sjuksköterskan i mig ställer genast en omvårdnasddiagnos.
Cirkulation - u.a.
Respiration - ångande utandning relaterat till 10 minusgrader.
Nutrision - Tvål i okänd mängd relaterat till öppen toadörr. Utförda åtgärder- långt samtal med barnen om vikten av stängda dörrar och grindar vid innehav av busig Newfoundlandsvalp. Ordination av Skonkost i form av ris till kvällen.
Akivitet - Mycket hög!!!! Har en hoppande gång och utfällda tänder som oftast sitter fast i Nikes halkrage ( eller fd halskrage)
Allmäntillstånd - Utmärkt.
Efter denna promenad tänker man att den lilla valpen ska var trött.... men inte då. Väl hemma får hon ett sådant aktivitetsryck som aldrig skådatas ( vem sa att Newfoundland var lugna hundar?) Hon hoppar, studsar och biter i allt hon kommer åt. Detta för direkt tankarna till.... INTOX (förgiftning)!!!!!! Kan man få tvålförgiftning?????? Och vad finns det för antidoter i så fall???? Som sjuksköterska vet man ju vad det är för antidot till ex Morfin och andra sederande preparat.... men tvål. Är det som Jin och Jang. Om tvål är ena sidan är ju smuts andra..... Nej jag tror helt enkelt att vi får rida ut detta anfall. Men en sak är säker, tillsammans med, skor, väskor och andra bitvänliga saker kommer i fortsättningen också tvål och schampo förflyttas utom bithåll för min lilla fantastiska Madick.
Det är alltid så spännande att öppna dörren och se vad man möts av.
1. Det är alltid två fantastiskt glada hundar som möter mig ( det vet jag)
2. Hur det ser ut bakom hundarna är mer spännande.
3. Uppfinningsrikedommen är helt underbar hos en Newfoundlandsvalp.
Dagen till ära hade hon tänkt möta matte nytvättad och väldoftande. På något sätt hade hon tagit sig ut i badrummet och hittat en flaska duschtvål, burit ut den i hallen och gjort om flaskan till en sil. Nuffevalptänder lämpar sig speciellt bra för detta ändamål. Kork är onödigt på flaskor (den ska ju i alla fall öppnas helatiden) så den hade avlägsnats. Hittades dock i en annan skepnad en bit i från.
Så klok (?????) var dock min lilla valp att hon inte hade klunkat i sig tvålen, inga mängder i alla fall.
Mattes hemkomst på morgonen är lika med mat och promenad så tankarna på flaskan försvann snabbt. Det är en av Madickens fantastiska egenskaper att hon glömmer fort. Hon är jätte duktig på att förstå innebörden i ordet "Nej" och hon är jätte duktig på att göra samma sak ca tre minuter senare. Tålamod, tålamod.
Efter promenad i -10 grader och snö med massor av bus och upplevelser på vägen är min lilla älskling trött och somnar direkt när vi kommit in.
Bingo! tänker matte och kryper ner i sängen för att sova efter en natts arbete.
Lillhusse Casper är denna dag hemma från skolan och rastar valpen och matte får sova tills klockan är 13.15. Lyxigt!!!
När matte däremot vaknar är det något som inte stämmer. En odör som inte brukar infinna sig sprider sig genom huset. Valpen har fått diarré!!!!!!!
Tvål är, som vi alla vet, lösande och även på valpar har det den effekten. Valpen var dock helt oberörd och studsade som vanligt runt benen på matte i glädje att hon ÄNTLIGEN hade vaknat. Efter att ha fått lite mat var det dags för en sväng ut i kylan. Madicken var lyckligare än få. När kopplet tas fram betyder det nämligen att promenaden förflyttas från trädgården till outforskad mark och för en liten valp är det himmelriket. Lika glad som vanligt studsar hon iväg bredvid den evigt sansade Nike. Dock visar det sig att tvålen verkan på avföringen ej slutat och även under promenaden kommer det diarré. Sjuksköterskan i mig ställer genast en omvårdnasddiagnos.
Cirkulation - u.a.
Respiration - ångande utandning relaterat till 10 minusgrader.
Nutrision - Tvål i okänd mängd relaterat till öppen toadörr. Utförda åtgärder- långt samtal med barnen om vikten av stängda dörrar och grindar vid innehav av busig Newfoundlandsvalp. Ordination av Skonkost i form av ris till kvällen.
Akivitet - Mycket hög!!!! Har en hoppande gång och utfällda tänder som oftast sitter fast i Nikes halkrage ( eller fd halskrage)
Allmäntillstånd - Utmärkt.
Efter denna promenad tänker man att den lilla valpen ska var trött.... men inte då. Väl hemma får hon ett sådant aktivitetsryck som aldrig skådatas ( vem sa att Newfoundland var lugna hundar?) Hon hoppar, studsar och biter i allt hon kommer åt. Detta för direkt tankarna till.... INTOX (förgiftning)!!!!!! Kan man få tvålförgiftning?????? Och vad finns det för antidoter i så fall???? Som sjuksköterska vet man ju vad det är för antidot till ex Morfin och andra sederande preparat.... men tvål. Är det som Jin och Jang. Om tvål är ena sidan är ju smuts andra..... Nej jag tror helt enkelt att vi får rida ut detta anfall. Men en sak är säker, tillsammans med, skor, väskor och andra bitvänliga saker kommer i fortsättningen också tvål och schampo förflyttas utom bithåll för min lilla fantastiska Madick.
26 November
Igår var det dags för det årliga och mycket traditionella Lussekattsbaket. Efter att ha handlat in alla ingredienser och burit hem dem var det dags att planera.
Madicken har nämligen väldigt lite tålamod så det gällde att se till att hon skulle var så trött att hon sov sig igenom baket. Jag misslyckades totalt eftersom hon märkte att jag höll på med mycket roliga sker i köket. När matte börjar skramla med saker i köket kan det betyda mat. Mat är det bästa vår lilla valp vet och något hon inte vill missa. När det vankas mat förvandlas den lilla runda Newfoundlandsvalpen till en fullfjädrad Foxterrier. Hon studsar. Som en lite brun boll studsar hon efter mig från köket till hallen där hundarna har sin matplats. Boing boing.
Då den lilla valpen inte var med på noterna så fick baket vänta tills resten av famljen var hemma. Conrad och Johan kom först och då satte vi igång med degen.
Varje år "byter" jag kakor med en kompis som bakar kakor åt mig så bakar jag lussebullar åt henne. Därför gjorde jag en dubbel sats deg. Oj vad deg det blev. Conrad och jag stte igång att rulla katter för fullt. Valpen satt hela tiden och kollade vad vi hade för oss. Valpar vet ju inte att saffran är jättefarligt för dem så hon hoppades att matte skulle tappa något. Än en gång har jag sett fördelarna med de nya grindarna.
När vi var färdiga låg det 110 gyllenbruna och mycket väldoftande lussekatter på bordet.
PÅ morgonen hade vi bestämt att gå en promenad med Anna och hennes hundar, Cindy och lilla Rut. Det för att Madicken ska förstå att de inte är faliga (trots att de är mycket små). I början var hon mycket avvaktande men snart kom hon på att de inta var farliga utan faktiskt roliga!! Lilla Rut till och med försvinna snön, ett trick som Madicken inte klarade av men gjorde vad hon kunde. Rut kan nästan gå under magen på Madicken så hon har mer förutsättningarna för sig att gömma sig än Madicken. Dessutom var hon snabb som få. Vår lilla valp försökte hänga med men stora, tunga newfoundlandshundar är inga löpare. Däremot är de bra på att knuffas vilket Madicken gjorde när hon kom åt. Rut kom snart på att denna stora valp inte är speciellt tuff så om hon blev för mosad skällde hon bara till för då backade det bruna trollet direkt. Hundar som skäller =farligt!!!!!!
Vintervädret är helt fantastiskt vackert. Snön ligger helt vit och orörd över fälten. Grenarna hänger tungt ner och gör en tunnel av gnistrande........ tills mina hundar kommer. Då är snön helt plötsligt upptrampad och när de rasar genom skogen faller snön ner från träden.
Som tur är så snöar det fortfarande, fyra dagar har det hållit på, så snart är allt lika vackert och orört igen.
Madicken har nämligen väldigt lite tålamod så det gällde att se till att hon skulle var så trött att hon sov sig igenom baket. Jag misslyckades totalt eftersom hon märkte att jag höll på med mycket roliga sker i köket. När matte börjar skramla med saker i köket kan det betyda mat. Mat är det bästa vår lilla valp vet och något hon inte vill missa. När det vankas mat förvandlas den lilla runda Newfoundlandsvalpen till en fullfjädrad Foxterrier. Hon studsar. Som en lite brun boll studsar hon efter mig från köket till hallen där hundarna har sin matplats. Boing boing.
Då den lilla valpen inte var med på noterna så fick baket vänta tills resten av famljen var hemma. Conrad och Johan kom först och då satte vi igång med degen.
Varje år "byter" jag kakor med en kompis som bakar kakor åt mig så bakar jag lussebullar åt henne. Därför gjorde jag en dubbel sats deg. Oj vad deg det blev. Conrad och jag stte igång att rulla katter för fullt. Valpen satt hela tiden och kollade vad vi hade för oss. Valpar vet ju inte att saffran är jättefarligt för dem så hon hoppades att matte skulle tappa något. Än en gång har jag sett fördelarna med de nya grindarna.
När vi var färdiga låg det 110 gyllenbruna och mycket väldoftande lussekatter på bordet.
PÅ morgonen hade vi bestämt att gå en promenad med Anna och hennes hundar, Cindy och lilla Rut. Det för att Madicken ska förstå att de inte är faliga (trots att de är mycket små). I början var hon mycket avvaktande men snart kom hon på att de inta var farliga utan faktiskt roliga!! Lilla Rut till och med försvinna snön, ett trick som Madicken inte klarade av men gjorde vad hon kunde. Rut kan nästan gå under magen på Madicken så hon har mer förutsättningarna för sig att gömma sig än Madicken. Dessutom var hon snabb som få. Vår lilla valp försökte hänga med men stora, tunga newfoundlandshundar är inga löpare. Däremot är de bra på att knuffas vilket Madicken gjorde när hon kom åt. Rut kom snart på att denna stora valp inte är speciellt tuff så om hon blev för mosad skällde hon bara till för då backade det bruna trollet direkt. Hundar som skäller =farligt!!!!!!
Vintervädret är helt fantastiskt vackert. Snön ligger helt vit och orörd över fälten. Grenarna hänger tungt ner och gör en tunnel av gnistrande........ tills mina hundar kommer. Då är snön helt plötsligt upptrampad och när de rasar genom skogen faller snön ner från träden.
Som tur är så snöar det fortfarande, fyra dagar har det hållit på, så snart är allt lika vackert och orört igen.
23 November
Snöoväder
Snön vräker ner och det blåser kallt. När jag körde hem från jobbet i morse var det moddigt och halt på vägen. Trafiken gick sakta och bilar stod still längs med vägen. Jag kom hem och klädde mig i varma byxor, jacka, vantar och mössa. Luvan upp och begav mig ut på den vanliga morgonpromenaden.
Ja det är nog något allvarligt fel på mig för jag Älskar det här. Jag fullkommligt älskar väder och än en gång har jag kommit på att Newfoundland är världens bästa hundras.
På vår promenad möter jag andra hundägare med diverse små raser. Hundarna strävar hemåt, skyndar sig att uträtta sina behov till mattarnas och hussarnas stora glädje. Mina luffsar är helt oberörda av vädret utan ser mer ut som " I Love This".
Ja, svansarna går och buset lyser i deras ögon. Så fort vi är ute ur samhället släpper jag dem på fältet och leken är i gång. de hoppar, rullar sig och jagar varandra i snön och deras matte njuter av lycka att ha två så härliga hundar.
Vi pulsar oss fram genom snön utan att hundarna ser de minsta berörda ut. Madicken har helt plötsligt förvandlats från en brun nuffe till en vit björn med bruna inslag. Undra vad dommarna skulle säga om den färgkombinationen. Gult band skulle jag tro!!!!!
Väl hemma fortsätter leken på tomten en stund och sedan är det dags för den nattarbetande matten att hoppas på att valpen oxå är trött. BINGO!!!! Hon rasar ihop i hallen och verkar inte det minsta sugen på att fortsätta leken innomhus. Det är nämligen så med Madicken att man aldrig riktigt vet vad hon vill och inte vill göra. Att matte jobbar natt och behöver sova på dagarna är inte det som hon gillar mest med att bo hos oss. Nej, hon tittar på mig med sina fantastiska ögon och gör något Nike aldrig har gjort........ hon låter. Ja hon låter som ... ja jag vet inte hur jag ska förklara det men det är inte gnäll utan hon talar ljudligt och att "Glöm det Matte. I det här huset sover vi på natten."
Kl 11 var det dags igen. Hon kommer förbi min säng och drar i täcket som att "Kom igen!! Du vet snön kan försvinna!" Trött som få masar jag mig ur sängen, hoppar i vinterkläder med pyjamas under och ut på tomten. Nike är överlycklig att valpen lyckades väcka mig för hon tycker att det är det tråkigaste som finns när jag sover. Hon skulle aldrig i sin väluppfostrade värld drömma om att ens försöka väcka mig.
Ut på tomten och upptäcker att spåren hundarna gjorde på morgonen är helt borta. Fram med snöskyffeln Igen medans hundarna rasar på tomten.
Favoritleken är ju alltid att brottas och jag varandra men även "vem-kan-hitta- lövet-eller pinnen-under-snös" är en rolig lek. Den går ut på att man användre nosen som en plog och spinger tills man stöter på något. Den som först hittar något vinner. Då kommer nästa lek! "Vem-kan-på-kortas-möjliga-tid-förvandla-det-man-hittat-till-flis-utan-att-den-andre-får-tag-i-det"! Ja detta är två nya lekar som de hittat på.
Vilt går det till i allafall.
Snön vräker ner och det blåser kallt. När jag körde hem från jobbet i morse var det moddigt och halt på vägen. Trafiken gick sakta och bilar stod still längs med vägen. Jag kom hem och klädde mig i varma byxor, jacka, vantar och mössa. Luvan upp och begav mig ut på den vanliga morgonpromenaden.
Ja det är nog något allvarligt fel på mig för jag Älskar det här. Jag fullkommligt älskar väder och än en gång har jag kommit på att Newfoundland är världens bästa hundras.
På vår promenad möter jag andra hundägare med diverse små raser. Hundarna strävar hemåt, skyndar sig att uträtta sina behov till mattarnas och hussarnas stora glädje. Mina luffsar är helt oberörda av vädret utan ser mer ut som " I Love This".
Ja, svansarna går och buset lyser i deras ögon. Så fort vi är ute ur samhället släpper jag dem på fältet och leken är i gång. de hoppar, rullar sig och jagar varandra i snön och deras matte njuter av lycka att ha två så härliga hundar.
Vi pulsar oss fram genom snön utan att hundarna ser de minsta berörda ut. Madicken har helt plötsligt förvandlats från en brun nuffe till en vit björn med bruna inslag. Undra vad dommarna skulle säga om den färgkombinationen. Gult band skulle jag tro!!!!!
Väl hemma fortsätter leken på tomten en stund och sedan är det dags för den nattarbetande matten att hoppas på att valpen oxå är trött. BINGO!!!! Hon rasar ihop i hallen och verkar inte det minsta sugen på att fortsätta leken innomhus. Det är nämligen så med Madicken att man aldrig riktigt vet vad hon vill och inte vill göra. Att matte jobbar natt och behöver sova på dagarna är inte det som hon gillar mest med att bo hos oss. Nej, hon tittar på mig med sina fantastiska ögon och gör något Nike aldrig har gjort........ hon låter. Ja hon låter som ... ja jag vet inte hur jag ska förklara det men det är inte gnäll utan hon talar ljudligt och att "Glöm det Matte. I det här huset sover vi på natten."
Kl 11 var det dags igen. Hon kommer förbi min säng och drar i täcket som att "Kom igen!! Du vet snön kan försvinna!" Trött som få masar jag mig ur sängen, hoppar i vinterkläder med pyjamas under och ut på tomten. Nike är överlycklig att valpen lyckades väcka mig för hon tycker att det är det tråkigaste som finns när jag sover. Hon skulle aldrig i sin väluppfostrade värld drömma om att ens försöka väcka mig.
Ut på tomten och upptäcker att spåren hundarna gjorde på morgonen är helt borta. Fram med snöskyffeln Igen medans hundarna rasar på tomten.
Favoritleken är ju alltid att brottas och jag varandra men även "vem-kan-hitta- lövet-eller pinnen-under-snös" är en rolig lek. Den går ut på att man användre nosen som en plog och spinger tills man stöter på något. Den som först hittar något vinner. Då kommer nästa lek! "Vem-kan-på-kortas-möjliga-tid-förvandla-det-man-hittat-till-flis-utan-att-den-andre-får-tag-i-det"! Ja detta är två nya lekar som de hittat på.
Vilt går det till i allafall.
22 November
Så var det måndag igen. Helgen har varit lugn och skön. Efter en mycket trevlig klinikfest i fredags har helgen varit lugn.
I lördags bar det som sagt i väg till IKEA för att köpa grindar. Mycket bra inköp tycker vi. I Söndags var det fruktansvärt slaskigt ute och hundarna förpassades till hallen.
Hon finner sig efter en stund men ligger gärna utanför så hon ser vad vi har för oss på andra sidan.
Söndagen bjöd också på teater. Conrad hade uppvisning med sin teater. Mamman fick inte vara med eftersom vi inte kunde lämna den lilla valpen själv men pappa var med. Conrad älskar och lever för teatern. Ha brås på sin far i rakt nedtigande led. Pappa Micke spelar ju också teater och har också hjärtat där.
I alla fall så var han spänd av förväntan och förberädde sig minutiöst på morgonen. Teaterföreställningen handlade om föräldralösa barn som skulle säljas på auktion. -"Fy vad otäckt !!!", försökte jag men Conrad lugnade mig genom att säja - "Det är bara teater, mamma!! Det är inte så farligt".
En mycket nöjd och trött liten pojke kom hem.
I lördags bar det som sagt i väg till IKEA för att köpa grindar. Mycket bra inköp tycker vi. I Söndags var det fruktansvärt slaskigt ute och hundarna förpassades till hallen.
Hon finner sig efter en stund men ligger gärna utanför så hon ser vad vi har för oss på andra sidan.
Söndagen bjöd också på teater. Conrad hade uppvisning med sin teater. Mamman fick inte vara med eftersom vi inte kunde lämna den lilla valpen själv men pappa var med. Conrad älskar och lever för teatern. Ha brås på sin far i rakt nedtigande led. Pappa Micke spelar ju också teater och har också hjärtat där.
I alla fall så var han spänd av förväntan och förberädde sig minutiöst på morgonen. Teaterföreställningen handlade om föräldralösa barn som skulle säljas på auktion. -"Fy vad otäckt !!!", försökte jag men Conrad lugnade mig genom att säja - "Det är bara teater, mamma!! Det är inte så farligt".
En mycket nöjd och trött liten pojke kom hem.
Helgerna är alltid fulla av aktiviteter i den här famljen men på ett trevligt sätt. Det är skönt att kunna göra saker som man inte hinner i veckorna tillsammans med familjen. En lugn och skön helg bäddar för en mycket bra vecka.
Eftersom jag jobbar inom vården jobbar jag ibland på helgerna och då uppskattar man helgerna mernär man väl får vara tillsammans med sin familj.
När vi vaknade på måndagen hade det snöat och hundarna älskar snö. Deras matte också. Som jag skrev i ett tidigare inlägg innebär det att det blir rent hemma. Inget grus eller slask.
Det är så fantastiskt att de hur Madicken upplever allt nytt som hon är med om. Hon är i normala mått en stor valp, inte bara rasmässigt utan också bland andra hundar. Därför är det så roligt att se när hon ska visa sig undergiven till vår granne, lilla Rut, som är en korsning mellan Chiuauah (tror det stavas så) och Pappilon (ytterligare en gissad stavning). Rut är ca 6 mån och stor som Madickens huvud men tuff som få. Det som är värst med Rut enl Madicken är att hon skäller. Nuffar skäller inte så mycket så hon är inte van vid det och när Nuffarna skäller gör de det med ett lågt och dovt skall. Rut skäller som en mezzosopran. Högt och ljudligt. Detta tycke Madicken är en av de mindre bra sakerna med en liten hund. Madicken sätter sig vid mattes ben och tycker att det är mycket läskigt. Hon ser ut som hon vill säga - "Tyst och lek! Det är så vi STORA hundar brukar göra när vi träffas" Sedan tittar hon på mig och ser ut att säga - "Så matte! Nu har vi testat liten hund. Inget jag föredrar: Kan vi gå vidare till nästa utmaning nu?"
Eftersom jag jobbar inom vården jobbar jag ibland på helgerna och då uppskattar man helgerna mernär man väl får vara tillsammans med sin familj.
När vi vaknade på måndagen hade det snöat och hundarna älskar snö. Deras matte också. Som jag skrev i ett tidigare inlägg innebär det att det blir rent hemma. Inget grus eller slask.
Det är så fantastiskt att de hur Madicken upplever allt nytt som hon är med om. Hon är i normala mått en stor valp, inte bara rasmässigt utan också bland andra hundar. Därför är det så roligt att se när hon ska visa sig undergiven till vår granne, lilla Rut, som är en korsning mellan Chiuauah (tror det stavas så) och Pappilon (ytterligare en gissad stavning). Rut är ca 6 mån och stor som Madickens huvud men tuff som få. Det som är värst med Rut enl Madicken är att hon skäller. Nuffar skäller inte så mycket så hon är inte van vid det och när Nuffarna skäller gör de det med ett lågt och dovt skall. Rut skäller som en mezzosopran. Högt och ljudligt. Detta tycke Madicken är en av de mindre bra sakerna med en liten hund. Madicken sätter sig vid mattes ben och tycker att det är mycket läskigt. Hon ser ut som hon vill säga - "Tyst och lek! Det är så vi STORA hundar brukar göra när vi träffas" Sedan tittar hon på mig och ser ut att säga - "Så matte! Nu har vi testat liten hund. Inget jag föredrar: Kan vi gå vidare till nästa utmaning nu?"
