16 November
Ännu en morgon och en bra morgon när man är Newfoundlandshundsägare - det är nämnligen minusgrader. Detta innebär för oss att det inte blir lika mycket gegga på golvet, hundarna håller sig torra osv.
Morgonen hemma hos oss är ganska lugn. Som nattarbetande sjuksköterska har jag favören att på mina lediga dagar kunna gå upp och förbereda frukost och låta barnen sova så länge som möjligt. Vi brukar då tända några ljus och äta fukost i lugn och ro.
Jag får ofta frågan hur jag orkar jobba natt? Ja visst kan det vara jobbigt i bland men dessa mornar är en av anledningarna till att jag vill fortsätta med nattjobb.
Natten som var var våran tredje med Madicken. Matte tog i natt "soffpasset". Husse var mer än nöjd. Matte är inte lika blödig som husse så hon fick "bara" gå ut en gång. Det fungerade och inga skor på mattan eller kisspölar på golvet. Något som däremot var tröstande var att tugga på mattes fingrar. Hon somnade och sov gott igen och har legat nedanför soffan på golvet bredvid mig hela natten. Duktig flicka.
Morgonen innebär också en massa uppgifter. Tvätta, bädda, dammsuga (ja man gör det varje dag när man har Newfoundland), utfodra djur, promenad och sist men inte minst frukost i lugn och ro. Ja denna stund är nästan helig för mig. Jag går i allmänhet upp kl 06.00 för att skicka i väg barnen med 07.03 bussen. Därefter är det djuren som ska ha mat och alla sysslor. Promenaden är för visso inget jag vill missa för det är så skönt att lufsa runt med sina hundar i tystnaden och rensa hjärnan.
När allt är klart gör jag frukost till mig själv. sätter mig och tar fram dagens Corre (dagstidningen hos oss) och sätter mig i lugn och ro och äter frukost. Då är klocka ca 9.00. Det är livskvalitet.
Casper har verkligen inte haft en bra dag i dag. Han ringde och var helt förtvivlad. Först hade han missat att hämta saker han glömt i matsalen och när han väl kom dit var det låst. Då sprang han till sitt skåp för att hinna hämta en kartbok han var tvungen att ha för att kunna göra läxan. I stressen tappade han skåpsnyckel och när han väl hittade den var han tvungen att springa till bussen......... som han missade. Han var inte glad och för en prepubertal 13 åring var det katastrof. Dessutom kunde pappa för en gång skull inte hämta honom i skolan. Stackars Casper. Han kommer nog hem och är sitt vanliga trumpna prepubertala jag. Ja ja det är bara att stötta och ha tålamod. Det ingår i föräldraskap. Det ämnet ska vi ta en annan dag. Kram På Er för i dag.
Morgonen hemma hos oss är ganska lugn. Som nattarbetande sjuksköterska har jag favören att på mina lediga dagar kunna gå upp och förbereda frukost och låta barnen sova så länge som möjligt. Vi brukar då tända några ljus och äta fukost i lugn och ro.
Jag får ofta frågan hur jag orkar jobba natt? Ja visst kan det vara jobbigt i bland men dessa mornar är en av anledningarna till att jag vill fortsätta med nattjobb.
Natten som var var våran tredje med Madicken. Matte tog i natt "soffpasset". Husse var mer än nöjd. Matte är inte lika blödig som husse så hon fick "bara" gå ut en gång. Det fungerade och inga skor på mattan eller kisspölar på golvet. Något som däremot var tröstande var att tugga på mattes fingrar. Hon somnade och sov gott igen och har legat nedanför soffan på golvet bredvid mig hela natten. Duktig flicka.
Morgonen innebär också en massa uppgifter. Tvätta, bädda, dammsuga (ja man gör det varje dag när man har Newfoundland), utfodra djur, promenad och sist men inte minst frukost i lugn och ro. Ja denna stund är nästan helig för mig. Jag går i allmänhet upp kl 06.00 för att skicka i väg barnen med 07.03 bussen. Därefter är det djuren som ska ha mat och alla sysslor. Promenaden är för visso inget jag vill missa för det är så skönt att lufsa runt med sina hundar i tystnaden och rensa hjärnan.
När allt är klart gör jag frukost till mig själv. sätter mig och tar fram dagens Corre (dagstidningen hos oss) och sätter mig i lugn och ro och äter frukost. Då är klocka ca 9.00. Det är livskvalitet.
Casper har verkligen inte haft en bra dag i dag. Han ringde och var helt förtvivlad. Först hade han missat att hämta saker han glömt i matsalen och när han väl kom dit var det låst. Då sprang han till sitt skåp för att hinna hämta en kartbok han var tvungen att ha för att kunna göra läxan. I stressen tappade han skåpsnyckel och när han väl hittade den var han tvungen att springa till bussen......... som han missade. Han var inte glad och för en prepubertal 13 åring var det katastrof. Dessutom kunde pappa för en gång skull inte hämta honom i skolan. Stackars Casper. Han kommer nog hem och är sitt vanliga trumpna prepubertala jag. Ja ja det är bara att stötta och ha tålamod. Det ingår i föräldraskap. Det ämnet ska vi ta en annan dag. Kram På Er för i dag.
Kommentarer
Trackback
