14 Mars
Idag bestämde vi oss för att åka till Tranås och hälsa på Åsa , barnen och hundarna. Det blir ju lite av en släkträff eftersom Amadeus och Nike är syskon och Madicken har både mamma och syster där. Nike var inte så imponerad av sin bror eftersom han hyste förhoppningar om att hon var en tik "till honom". Han lugnade dock ner sig ganska snabbt, snällheten själv som han är.
Madicken däremot, trodde nog att hon kommit till himmeriket. Massor av hundar som ville leka med henne. Hon tillhör ju, som Ni kanske förstått, inte den lugna typen så hon for som blixten fram och tillbaka med Maja. Jag som hela tiden trott att hon var så stor fick lära mig bättre. Maja visade sig var större. Madicken var nog lite högre men med den aktivitetsnivån som hon besitter lägger man inte på sig. Fick dock godkännt av Åsa.
Åsa har ju inte bara hundar utan också två fantastiska små gossar som genast fastnade i mitt hjärta. Lilla Melker visade sig vara ett lite troll som älskade att busa och vara i centrum. Alfred var en mer eftertänksam herre som besatt en enorm kunskap i bokstäver för att vara 5 (jag tror snart 6 år).
Dagen blev sååå lyckad och jag åkte hem med två mycket trötta hundar.
Jag har en lite valp som tror att hon är katt ibland. Hennes bästa kompis heter Plåtis och är.... just katt!
Plåtis däremot tror nog att han är hund men det är en annan historia som bottnar i vad vi tror lite syrebrist vid födseln eller bara en identitetskris a´la´katt.
Plåtis är dock en mycket snäll katt och vet att han övertaget över den lilla vilda Madicken så det räcker att hoppa upp på henne lite så lägger hon av när hon blir för närgången.
plåtis brukar föja med på morgon rundan till Nikes stora glädje. det betyder nämligen att Madicken lägger uppmärkasmaheten på honopm i stället för henne. Phu tänker hon, nu kan jag lufsa i fred like the good old days.
Både ute och inne håller de på och det är ofta som Plåtis söker upp madicken när han är leksugen. Ganska söta faktiskt.
Var på Rusta och inhandlade två st hund dynor till mina små (stora) vovvar. Detta tycket dock Plåtis var mycket orättvist och glatt parkerade sig på den ena.
Kattdyna sa du va!!!!
Madicken parkerade sig snabbt på båda när han försvunnit.
Madicken däremot, trodde nog att hon kommit till himmeriket. Massor av hundar som ville leka med henne. Hon tillhör ju, som Ni kanske förstått, inte den lugna typen så hon for som blixten fram och tillbaka med Maja. Jag som hela tiden trott att hon var så stor fick lära mig bättre. Maja visade sig var större. Madicken var nog lite högre men med den aktivitetsnivån som hon besitter lägger man inte på sig. Fick dock godkännt av Åsa.
Åsa har ju inte bara hundar utan också två fantastiska små gossar som genast fastnade i mitt hjärta. Lilla Melker visade sig vara ett lite troll som älskade att busa och vara i centrum. Alfred var en mer eftertänksam herre som besatt en enorm kunskap i bokstäver för att vara 5 (jag tror snart 6 år).
Dagen blev sååå lyckad och jag åkte hem med två mycket trötta hundar.
Jag har en lite valp som tror att hon är katt ibland. Hennes bästa kompis heter Plåtis och är.... just katt!
Plåtis däremot tror nog att han är hund men det är en annan historia som bottnar i vad vi tror lite syrebrist vid födseln eller bara en identitetskris a´la´katt.
Plåtis är dock en mycket snäll katt och vet att han övertaget över den lilla vilda Madicken så det räcker att hoppa upp på henne lite så lägger hon av när hon blir för närgången.
plåtis brukar föja med på morgon rundan till Nikes stora glädje. det betyder nämligen att Madicken lägger uppmärkasmaheten på honopm i stället för henne. Phu tänker hon, nu kan jag lufsa i fred like the good old days.
Både ute och inne håller de på och det är ofta som Plåtis söker upp madicken när han är leksugen. Ganska söta faktiskt.
Var på Rusta och inhandlade två st hund dynor till mina små (stora) vovvar. Detta tycket dock Plåtis var mycket orättvist och glatt parkerade sig på den ena.
Kattdyna sa du va!!!!
Madicken parkerade sig snabbt på båda när han försvunnit.
11 Mars
Ja då var det 12 år sedan lilla Conrad föddes. 11 Mars 1999 valde han att komma ut, 3960 g och 52 cm lång, och har sedan dess förgyllt våra liv på så många sett.
Full med temprament var han redan från början och startade sitt liv skrikande. Barnmorskan sa att det var en liten vild krabat. Conrad som egentligen skulle hetat Axel visade direkt att han var mer en Conrad och fick så heta.
Nu var det alltså den tolvte födelsedagen och sista innan tonåren. Mormor skickade ett passande kort och att "nästa år börjar kriget". Conrad svarade att han inte trodde att han skulle bli så "tonårig" som sina andra syskon. I en skara där han är yngst av 5 så sa de kloka föräldrarna -"Bli du, vi är vana och förberedda".
Casper fick bli storebror endast drygt 1,5 år gammal. Han var dock ortroligt engagerad och satt gärna med lillebror i famnen och delade gärna med sig av lego och andra fina leksaker.
Nu var det den sista födelsedagen inna kriget som sagt. Som traditionen är gick hela familjen upp i ottan för att sjunga och gratta jubilaren. Även Madicken som dock såg något undrande ut eftersom det inte är brukligt att man med saker i papper och i samlad trupp går in och sjunger för Conrad på morgonen. Hon fann sig dock bra och parkerade sig vid forendan av Conrads säng och kollade nyfiket in paketöppnandet.
Ja det var sista året i lugn och ro. Sista barnet på väg in i värsta trots åldern och allt vad det innebär. Men Conrad har alltid varit rättvis, snäll och en helt fantastisk unge att ha med att göra så det blir nog bra. Det är dock med lite vemod i hjärtat man ser sina små troll bli stora och självständiga. Vad ska jag göra när de inte behöver mig längre. Jag hoppas att de alltid kommer att behöva sin mamma men kanske på andra sätt.
Kram min lilla Conrad!!!!
Hoppas du var nöjd med din födelsedag.
Lova att du alltid kommer att vara min lilla skrutt.
Älskar dej så
♥♥♥
Full med temprament var han redan från början och startade sitt liv skrikande. Barnmorskan sa att det var en liten vild krabat. Conrad som egentligen skulle hetat Axel visade direkt att han var mer en Conrad och fick så heta.
Nu var det alltså den tolvte födelsedagen och sista innan tonåren. Mormor skickade ett passande kort och att "nästa år börjar kriget". Conrad svarade att han inte trodde att han skulle bli så "tonårig" som sina andra syskon. I en skara där han är yngst av 5 så sa de kloka föräldrarna -"Bli du, vi är vana och förberedda".
Casper fick bli storebror endast drygt 1,5 år gammal. Han var dock ortroligt engagerad och satt gärna med lillebror i famnen och delade gärna med sig av lego och andra fina leksaker.
Nu var det den sista födelsedagen inna kriget som sagt. Som traditionen är gick hela familjen upp i ottan för att sjunga och gratta jubilaren. Även Madicken som dock såg något undrande ut eftersom det inte är brukligt att man med saker i papper och i samlad trupp går in och sjunger för Conrad på morgonen. Hon fann sig dock bra och parkerade sig vid forendan av Conrads säng och kollade nyfiket in paketöppnandet.
Ja det var sista året i lugn och ro. Sista barnet på väg in i värsta trots åldern och allt vad det innebär. Men Conrad har alltid varit rättvis, snäll och en helt fantastisk unge att ha med att göra så det blir nog bra. Det är dock med lite vemod i hjärtat man ser sina små troll bli stora och självständiga. Vad ska jag göra när de inte behöver mig längre. Jag hoppas att de alltid kommer att behöva sin mamma men kanske på andra sätt.
Kram min lilla Conrad!!!!
Hoppas du var nöjd med din födelsedag.
Lova att du alltid kommer att vara min lilla skrutt.
Älskar dej så
♥♥♥
5 Mars
Vår i luften!!!!!!!
Ja, i morse när vovvarna och jag gick ut var det så varmt och skönt. Solen sken redan och den värmde....... Mmmmm det var så skönt. Hundarna och jag hittade en ny väg att gå.... eller en nygammal. Nike och jag har gått där 1000 gånger men det har varit för mycket snö för att kunna gå där i vinter. Till min lycka har inte den dumma bonden (han har säkert sina skäl.... typ han är bonde) plöjt upp detta fält. Alla andra bra fält vi brukar gå på är numera plöjda.
Nike och Madicken var överlyckliga att få gå på ett nytt ställe. Massor av nya dofter och spår man kan följa.
Vi strosade runt på fältet och hundarna var fullt upptagna med att spåra och nosa.
Madicken var som vanligt i sitt esse. Hon for fram och tillbaka och njöt av att var hund. Hon förundrades nog mest av att någon snäll .... eller något snällt rådjur lämnat så fina högar med lördagsgodis åt henne..... äckelhund.
Hennes största uppgift i livet är att avverka träd. "I´m a lumberjack I am" ser hon ut att säga när hon ställer sig brevid ett träd och helt sonika biter av en gren.
Älskade hundar. En lite gammal och en helvild. Men finare lurvar finns inte på denna jord.
<3 <3 <3
Ja, i morse när vovvarna och jag gick ut var det så varmt och skönt. Solen sken redan och den värmde....... Mmmmm det var så skönt. Hundarna och jag hittade en ny väg att gå.... eller en nygammal. Nike och jag har gått där 1000 gånger men det har varit för mycket snö för att kunna gå där i vinter. Till min lycka har inte den dumma bonden (han har säkert sina skäl.... typ han är bonde) plöjt upp detta fält. Alla andra bra fält vi brukar gå på är numera plöjda.
Nike och Madicken var överlyckliga att få gå på ett nytt ställe. Massor av nya dofter och spår man kan följa.
Vi strosade runt på fältet och hundarna var fullt upptagna med att spåra och nosa.
Madicken var som vanligt i sitt esse. Hon for fram och tillbaka och njöt av att var hund. Hon förundrades nog mest av att någon snäll .... eller något snällt rådjur lämnat så fina högar med lördagsgodis åt henne..... äckelhund.
Hennes största uppgift i livet är att avverka träd. "I´m a lumberjack I am" ser hon ut att säga när hon ställer sig brevid ett träd och helt sonika biter av en gren.
Älskade hundar. En lite gammal och en helvild. Men finare lurvar finns inte på denna jord.
<3 <3 <3
